Det behövs studievägledare som inte skräder orden

Vill ni ge ungdomar en bra start på tröskeln till vuxenlivet? Skicka dem till en studievägledare som inte skräder orden om hur det ser ut på arbetsmarknaden och vilka utbildningar som förväntas leda till vilka jobb.

***

En orädd, sträv, cynisk, brutalt ärlig studievägledare, charmig som en kalldusch, kan vara guld värd. Man inser det inte alltid i tonåren, men definitivt senare i livet. Hur viktigt det är att vuxna i ens närhet inte bara bekräftar och peppar, utan också berättar och vägleder.

Verklig omtanke visar man genom att prata om även det svåra i god tid. Att dämpa (inte döda) förhoppningar med ärlighet kan vara kärleksfullare än att blåsa upp dem med lögner. Att bara förstärka varje impuls, som i ett av dokusåpornas och kvällstidningarnas kändisliv, är att svika unga människor.

En av de viktigaste funktioner som ett skolsystem har, är studievägledningen, utövad både av formella studievägledare och av förtroendeingivande lärare i samtal med sina elever.

Drömmar om yrkesliv och karriär som inte härdas av nykter statistik om vilka utbildningar som brukar leda till vilka jobb, kan sluta som mardrömmar, när studieår och studiemedel är slut, skulderna omfattande och de offentliga systemen inte längre är beredda att hjälpa till.

Varför sa ingen som det var? Hur svårt det är, hur ansträngande det blir och hur viktigt det faktiskt blir med en försörjning när illusionerna fallit.

Det livslånga lärandet är ett vackert, viktigt ideal, men lättare att predika än praktisera. I verkligheten får de flesta leva med konsekvenserna av tidiga studier. Går det snett där, blir varje ny omställning svårare och bemött med misstro. Som en skuld svår att betala av.

Har man rätt kontakter, resurser, åsikter och nätverk går förstås mycket att kompensera i efterhand. Utrymmet att drömma, mogna långsamt, byta spår, testa olika utbildningar och söka sig fram, är tyvärr i hög grad en klassfråga. Att kunna strula till det, men ändå hitta rätt och fritt spår till slut, är för dem som har råd och status.

Men den som tar sats mot en högre utbildning, ur periferi och fattigdom, utanförskap och maktlöshet, socialt eller geografiskt, som inte fått de hemliga nycklarna, ges inte så många sådana tillfällen. De år man investerar i sina första studier, lägger grunden för resten.

Därför har ungdomar en rätt att få veta hur det faktiskt ser ut på arbetsmarknaden. Även när det krånglar till besluten.

Att en utbildning som VVS-montör, byggingenjör, sjuksköterska, mattelärare, specialpedagog eller installationselektriker faktiskt kan ge större chanser till fria livsval, än den romantiska, coola drömutbildningen som ser så givande ut på papperet, men riskerar att leda rakt in i frustration, återvändsgränder och besvikelser.

De måste få chansen att fundera allvarligt på vad som är värt att riskera och prioritera. Höjdarna kan leka utbildning. Andra har inte den friheten.

Nu kan man förstås hävda att möjligheterna för unga att få jobb de närmaste decennierna ser goda ut hur som helst. Av demografiska skäl, stundande ekonomiska kriser till trots. Eller att digitalisering och automatisering ändå kommer att förändra arbetsmarknaden så i grunden att allt fler kan ägna sin tid åt drömyrken och favoritsysslor.

De flesta studievägar förväntas leda till Rom, när allt ska handla om flexibilitet och anpassningsförmåga.

Men även om det ligger viss sanning i de påståendena, har det bara betydelse på marginalen. Valet av utbildning kommer fortsatt att få stora konsekvenser, när det gäller möjligheten att få jobb, göra karriär, rota sig eller flytta efter egen vilja, spara för framtiden och få utrymme att förverkliga andra intressen tack vare en tryggare yrkessituation.

***

På VK:s insändarsida har den senaste veckan en debatt pågått om studieval, jobbmöjligheter och arbetsförmedlingens roll. Vikten av att veta hur arbetsmarknadens ser ut innan man väljer utbildning på universitetet, och lyssna på hur arbetsgivare tänker, inte bara på utbildningsinstitutionernas egen marknadsföring.

Läser du exempelvis teatervetenskap (här skriver en teatervetare), filosofi, genusvetenskap eller journalistik, och inte tillhör rätt kretsar från början, bör du få veta att efter några underbara och utvecklande år av studier, kan det bli kämpigt att hitta ett jobb du uppfattas vara direkt utbildad för.

De jobben är så få. Och därför svårt att senare bryta upp från arbetsplatser du vantrivs på.

Det betyder inte att sådana studievägar är fel eller ska undvikas. Tvärtom, man kan önska att fler arbetsgivare lär sig se värdet i humanistisk bildning som utgångspunkt för olika yrkesroller.

Författaren och journalisten David Brooks har skrivit mycket om betydelsen av konst och humaniora i vår tid, även på arbetsmarknaden. För en djupare människosyn och en bättre förståelse av beteenden och sammanhang.

”Under det senaste seklet”, skrev han i en av sina artiklar, “har människor byggt olika system för att hjälpa dem förstå mänskligt beteende: ekonomi, statsvetenskap, spelteori och evolutionär psykologi. De systemen är användbara i många sammanhang. Men inget av dem förklarar beteenden fullt ut, för djupt inne har människor passioner och drivkrafter som inte går att sammanfatta med systematiska modeller.”

Eller som Rickard Sandler formulerade det: ”Den verkstad, där ur mödosamt studiearbete högre kulturvärden smids fram, den är ett rum, som både agitatorn och organisatören bör beträda med blottade fötter. Ty där verkar livets skapande krafter.”

Det är en insikt att kämpa för.

När jag – en glesbygdslantis utan kontakter och utan idé om vad ett akademiskt yrkesliv kräver – vid mitten av 90-talet börjat på kulturvetarlinjens grundkurs i Stockholm, fick jag höra en ramsa: ”Du ska inte ta någon skit bara för att du läser humaniora”.
Det känns bra i magen.

Men likafullt skulle jag råda alla unga som funderar på att studera liknande ämnen, att tänka efter noga först. Gör det gärna. Kämpa för värdesättningen av dina studier ute i yrkeslivet. Hjälp till att föra ett bildnings- och kunskapsarv vidare. Du kommer att ha en kompetens som samhället behöver. Men välj din utbildning med öppna ögon, utan illusioner. Så slipper du ånger efteråt, när kampen för erkännande börjar, vardagen tar över och inga arbetsgivare står på kö.

Vill ni ge ungdomar en bra start på tröskeln till vuxenlivet? Skicka dem till en studievägledare som inte skräder orden.