EU:s digitala investeringar måste gå till rätt saker, inte fåfänga prestigeprojekt
Europeiska investeringar i forskning, utbildning och infrastruktur för en starkare digital position är välkomna och nödvändiga, men måste gå till rätt saker, på rätt nivåer, skriver jag i den här krönikan.
***
Europeiska Unionens ledare har börjat drömma, igen, om ”digital suveränitet”. Det är, som om man tolkar det strikt bokstavligt, dömt att misslyckas. Digitaliseringen går inte att styra och planera på det sättet. Och EU:s framtidsmål bör fortsatt bygga på global handel och internationella samarbeten, inte självförsörjning bakom stängda gränser. Dyrt kan det bli också, om resurser slösas bort på ineffektiva prestigeprojekt och politiska symbolåtgärder som inte leder någonstans.
Men det är inte hela sanningen. Att Europa ska skapa sig ett IT-oberoende är en gammal ambition, som trots flera tidigare misslyckanden åter hamnat högt upp på EU:s dagordning.Sårad teknisk stolthet, försvagad konkurrenskraft, återkommande säkerhetsskandaler och nya geopolitiska hotbilder fortsätter att stressa.
Om inget görs riskerar Europa riskerar att tappa mark under 2020-talet på viktiga områden som artificiell intelligens, cybersäkerhet, 5G och globala kommunikationsplattformar. Det gäller såväl mjuk- som hårdvara. Att halka efter där är att gradvis förlora makt, hamna i beroendeställning och hotas av utpressning.
EU har därför skäl att oroa sig för dagens situation. Europeiska forskare och företag har det senaste halvseklet stått för viktiga innovationer och genombrott – ofta såddes fröna här – för att sedan se initiativ tas över, förädlas och förvandlas till globala fenomen av andra. Det riskkapital som finns i USA är överlägset det som finns i Europa.
Politiska ledare i Frankrike och Tyskland, liksom EU-kommissionens nya ledning, efterlyser en europeisk strategi för att hämta in det försprång USA haft länge och även Kina börjat få. Det talas exempelvis om att skapa en variant av den europeiska flygplanstillverkaren Airbus även för artificiella intelligens och molntjänster.
Det väcker lätt pinsamma minnen till liv om tidigare fåfänga förhoppningar om att stimulera fram egna europeiska motsvarigheter till Google, Facebook, Amazon och Microsoft – bolag EU senare istället sökt tvinga in i europeiska regelverk för konkurrens och skatter.
Men framför allt handlar de nya ambitionerna om investeringar.
I agendan för framtidens Europa som EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen presenterade förra året var en av huvudpunkterna att ”rusta Europa för den digitala tidsåldern.” I syfte att skapa europeiska It-teknikjättar vill hon se europeiska satsningar på bland annat ”blockkedjor, högpresterande datorsystem, kvantdatorteknik, algoritmer och verktyg för att möjliggöra datadelning och dataanvändning.”
Det, skrev hon, ska hjälpa fram ”lösningar på samhällsproblem, allt från hälsa och jordbruk till säkerhet och tillverkning.” Respekt för integritet och rättssäkerhet ska också prägla det arbetet, underförstått i kontrast till Kina och USA. Det är ingen dålig utgångspunkt. Men den rymmer också fällor.
***
Tyson Barker skrev häromveckan en intressant artikel för Foreign Policy om de fyra punkter han ser där EU:s strategi bygger på felaktiga antaganden:
1. Att innovationer kan kommenderas fram fram med offentliga eller statliga investeringar, från centralt håll. Det kommer inte att fungera för EU, den här gången heller.
2. Att Europa ser sig som pressat i en kamp mellan USA och Kina, medan det i själva verket är Europa och Kina som är varandras motpoler när det gäller demokratiska värderingar, konkurrens, rättssäkerhet, transparens och mänsklig värdighet. EU borde satsa på att vinna över USA på sin sida i den konflikten, anser han.
3. Att många är fixerade vid tanken på att Europa behöver sitt eget Silicon Valley, istället för att pragmatiskt satsa på sakernas internet och praktisk industriell tillämpning av IT-teknik som en europeisk styrka.
Och 4. Själva begreppet ”digital suveränitet” är lite suspekt. Det kan leda i auktoritär riktning och till överdriven statlig kontroll.
***
Det är relevanta invändningar, som bör finnas med i det fortsatta arbetet inom EU. Europeiska investeringar i forskning, utbildning och infrastruktur för en starkare digital position är välkomna och nödvändiga, men måste gå till rätt saker, på rätt nivåer. De får inte slösas bort i återvändsgränder.