En diktatur hör inte hemma i EU

Det handlar om maktbefogenheter som ska kallas vid sina rätta namn: diktatoriska. Viktor Orbán gör att frågan om uteslutning av Ungern ur unionen måste väckas på allvar, skriver jag i den här krönikan.

***

Hur svårt det än är att låta bli, får vi inte stirra oss blinda på coronakrisen. Inte dygnets alla timmar. Vi behöver lämna en gnutta utrymme över till försvaret av grundläggande fri- och rättigheter också.

För de är under attack, som sällan förr, mitt framför näsan på oss. Även i det vi med rätta accepterar som ett tillfälligt, nödvändigt ont – dramatiska inskränkningar av människors rörelse-, mötes- och handlingsfrihet – lurar djävulen, som så ofta, i detaljerna.

Det är så lätt att vänja sig gradvis, när en ofrihet växer fram.

Därför måste alla vänner av det öppna samhället vaka på flera olika fronter. Låt inte tillfälliga, medicinskt motiverade akutåtgärder – som vi bär tillsammans i solidaritet med vården och riskgrupper – efteråt stelna till något permanent, som vi inte tar oss ur efteråt. Låt inte auktoritära strömningar använda kampen mot smittspridningen som täckmantel för egna, långtgående antidemokratiska systemskiften.

I Sverige, där politiska ledare och myndigheter hedervärt nog våndats över tanken på att stänga ner vardagslivet helt, är kanske inte den risken så stor. Men det räcker med att titta ut över några av EU:s medlemsländer för att se friheten och mångfalden skrumpna.

I Ungern, under premiärministern Viktor Orbáns styre, avskaffas nu demokratin med coronakrisen som ursäkt.

Processen har pågått länge, med systematiska attacker på civilsamhälle, kulturliv, medier, lärosäten, rättssystem och minoriteter. Läget har varit akut under flera år. Men coronakrisen verkar bli det som, åtminstone för en tid, förvandlar Ungern till EU:s första diktatur.

I måndags röstade parlamentet igenom lagändringar som ger Orbán rätt att på obestämd tid styra genom dekret och åsidosätta annan lagstiftning. Val och folkomröstningar ställs in. Långa fängelsestraff hotar personer, exempelvis kritiska journalister, som av regimen anses sprida felaktiga nyheter om coronaviruset – en regel som öppnar för omfattande, godtyckliga angrepp på yttrandefriheten.

Så fullföljs den urholkning av demokratin som redan pågått flera år. Det handlar om maktbefogenheter som ska kallas vid sina rätta namn: diktatoriska.

Viktor Orbáns styre hör efter detta inte hemma i det europeiska samarbetet.

Konsekvenserna kan inte längre utebli, om unionen ska bevara sin trovärdighet i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. EU:s ekonomiska stöd till Ungern måste äntligen frysas. Och därefter, vid oförändrad situation, bör frågan om uteslutning väckas på allvar.