En farlig väg – säg nej till regeringens begäran

Demokratin, med sina beslutsvägar och arbetssätt, ska och kan fungera fullt ut även i akuta situationer. I synnerhet när djupgående frihetsinskränkningar planeras. Kapitulera inte för en auktoritär logik. Det som var rätt innan krisen är rätt även nu. Står inte demokratin pall i ett sådant här läge, står den snart inte pall överhuvudtaget, skriver jag i den här krönikan.

***

Som Expressen rapporterade redan på fredagskvällen har regeringen begärt stöd från oppositionen för en lagrådsremiss som ska ge regeringen rätt att med snabba, långtgående beslut kringgå riksdagen i bekämpningen av coronavirusets spridning.

Enligt förslaget som redovisats skulle den nya ordningen gälla fram till september 2020. Grundtanken är att kraftigt ökade maktbefogenheter för regeringen på de folkvaldas bekostnad skulle göra krisarbetet mer effektivt. Lite mindre demokrati för lite hårdare tag.

Riksdagen bör säga nej till förslaget. Av både praktiska och principiella skäl.

Ingenting hittills tyder på att den parlamentariska processen varit någon bromskloss i Sveriges hanteringen av krisen. Regeringen har inte i något skede redovisat att viktiga förslag skulle ha stoppats på grund av det.

Både regeringspartier, samarbetspartier och de flesta oppositionspartier har tvärtom uppvisat en mycket konstruktiv, ansvarsfull hållning de senaste veckorna, med en stor öppenhet för att låta beslutsprocesser gå i högsta tempo.

Stefan Löfvens uppträdande i rollen som statsminister har också varit balanserat, återhållsamt och förtroendeingivande. Han har inte sökt utnyttja situationen, eller det nya opinionsstöd en akut kris vanligtvis ger sittande regering, för andra syften än de som har med coronasituationen att göra.

Det vore synd om regeringen skulle stressas till att byta strategi nu.

Att överhuvudtaget anföra det parlamentariska läget, med debatter mellan folkvalda, som ett potentiellt problem, när det gäller möjligheten att fatta radikala beslut på kortast möjliga tid, är att ställa helt fel fråga.

Demokratin, med sina beslutsvägar och arbetssätt, ska och kan fungera fullt ut även i krissituationer. I synnerhet när djupgående frihetsinskränkningar planeras. Det är då demokratins styrka – förankring, debatt, beprövade beslutsprocesser och kontinuerlig granskning – ska tas till vara, inte packas undan.

Vägval med stora återverkningar på samhället, vare sig de går i restriktiv till tillåtande riktning, måste ha en demokratisk förankring.

Sverige står av allt att döma inför ytterligare, medicinskt välmotiverade nedstängningar av samhället den närmaste tiden. Ingenting tyder på att det demokratiska beslutsfattandet i riksdagen skulle vara ett hinder, om åtgärderna bedöms vara nödvändiga för att ge den pressade vården mer tid till behandlingar och resursuppbyggnad.

Att kräva undantagslagar med coronakrisen som argument, är att försöka lösa ett problem som inte finns, med metoder som garanterat kommer att skapa andra problem och underminera rättsstaten för lång tid framöver.

Förslaget som nu förbereds går inte lika långt i upphävandet av grundläggande demokratiska principer som krisarbetet i en del andra europeiska länder.

Men det går åt fel håll, i onödan och på lösa grunder.

Kanske går det att hitta en mellanväg, med vetorätt och andra begränsningar av regeringens handlingsutrymme av det slag moderaterna krävt. Men bevisbördan ligger i så fall på regeringen, inte på riksdagen.

Att kapitulera för en auktoritär logik med coronakrisen som skäl vore ett avgörande misstag, på kort som lång sikt. Förskjut inte gränserna i den riktningen. Det behövs inte för att vidta de åtgärder som smittbekämpningen kräver, och de tvivel om demokratins handlingskraft som göds kommer att missbrukas i andra syften, förr eller senare.

Det som var rätt innan krisen är rätt även nu. Står inte demokratin pall i ett sådant här läge, står den snart inte pall överhuvudtaget.