Ska jobben finnas kvar att gå till måste besked ges snabbt

Tiden är så knapp, för så många verksamheter, och marginalerna så små, att regeringen med samarbetspartier inte har får vänta längre med löften om snabba, omfattande direktstöd till företag som drabbats av coronakrisen. Någon form av besked i den riktningen bör komma redan före påsk. Sedan kan fler detaljer presenteras i början av nästa vecka.

De flesta inser att det handlar om enormt komplexa frågor, med många praktiska problem att lösa när sådana stöd ska ges konkret utformning. Men nu är det bråttom, om hotade jobb ska finnas kvar efteråt att återvända till.

Det är också en viktig del av arbetet med att begränsa smittspridningen. Ju fler näringar och löntagare som kan känna förvissning om att det här är en tillfällig kris, och att de som tar ansvar också kommer att få det stöd som krävs för att klara sig genom de närmaste månaderna, desto fler kommer att kunna agera återhållsamt och ansvarsfullt nu.

Det är ju inte så att en djupt engagerad entreprenör eller ett företag bara är att byta ut mot en annan efteråt. Som om det enda som räknades vore teoretiska branschförutsättningar.

De företagare som tvingas i konkurs nu, trots egentligen välmående affärsmodeller, kommer kanske inte att stå redo att börja om igen i höst. Livet går vidare, erfarenheter präglar, sår finns kvar. Och går industrier under, är det inte troligt att de återuppstår just här sedan. En kulturarbetare som tvingas ge upp våren 2020, står inte nödvändigtvis redo att fortsätta som om ingenting hänt nästa år. Läggs dagstidningar ner nu, är de borta sedan.

Nu måste beslutsfattarna sätta sig in i hur verksamheter, och människor med stolthet och drivkrafter investerade i egna satsningar, fungerar i praktiken.

Förlusterna för samhället blir mångdubbelt större, i alla led, om coronakrisen kombineras med en onödig ekonomisk jättekrasch. Nedlagda verksamheter, förlorade jobb, uteblivna investeringar, minskade skatteintäkter och urholkad välfärd. Då går det inte heller att bygga upp en permanent högre vårdberedskap och vårdkapacitet för framtiden, med nya lönelägen. Allt hänger ihop.

Att fler stödpaket är att vänta har varit regeringens hållning hela tiden. Men fortfarande håller man igen när det gäller de direkta stöden. Det går snart inte längre. Löftena om lån och krediter med ränta har begränsad relevans för de som ser sina hela affärsmodeller frysas ner för månader framåt. Då skjuts konkursvågen bara upp något.

Och för exempelvis kultursektorn räcker det inte med omprioriteringar i redan befintliga budgetar. Det här måste tas via en utökning av statsskulden.

I det extrema läge som råder måste staten, och tämligen omgående, gå med direktstöd och ta över kostnader. Möjlighet till heltidspermitteringar för utsatta branscher, helt borttagna arbetsgivaravgifter under krisens värsta månader, tillfälligt ändrad konkurslagstiftning och konkreta, direkta utbetalningar för att täcka kostnader, är några av de förslag som kommit från ekonomier och oppositionspartier senaste tiden. Rimligen arbetar januaripartierna också på liknande lösningar.

Oavsett vilka exakta former stöden får, är det viktigt att besked om att de är på gång ges så snabbt som möjligt. Vänta inte.