Intervju med Maud Olofsson och vem skriver vad?

(Uppdaterad sedan det framkommit att Aftonbladet inte var införstått med att Maud Olofsson inte chattade själv) VK har i dag på nyhetsplats en intressant, exklusiv intervju med Maud Olofsson. Missa heller inte Anders Carlssons foton därtill.

VK berättar också i en notis att den chat som Maud Olofsson deltog i på aftonbladet.se i går inte utfördes av henne själv utan av hennes pressekreterare.

Det är ju i sig ingen överraskning.

Att stjärnor inte alltid skriver sina egna autografer, att idrottsmän inte alltid – nästan aldrig? – skriver sina böcker själva, att ledande politiker inte alltid, till och med bara i undantagsfall, skriver sina egna debattartiklar (av andra skrivna tal är något annat – där är framförandet av talet en stor del av prestationen och den utförs ju alltid av politikern själv), att kanske inte alla politikerbloggar alltid är skrivna av politikerna själva: allt det är ju välkänt och i de flesta fall ganska oproblematiskt.

Det har nog hänt genom journalistikens historia att det inte alltid varit stjärnreportern eller huvudredaktören som skrivit sina signerade texter heller – även om det säkert i dag inte förekommer särskilt ofta.

Varför känns det ändå spontant trist att en ledande politiker låter någon annan chatta i hennes namn?

Är det en gammeldags uppfattning om tekniken som gör att en stofil som undertecknad tycker att det är en vemodig utveckling?

Debattartikel eller bok i annans namn – okej; chatta i annans namn – absolut inte? Vilken är egentligen den fundamentala skillnaden? Det direkta tilltalet och interaktionen? Ja, kanske. Jag behöver klura mer på denna problematik innan jag vågar landa i någon bestämd slutsats.

Det väcker klassiska och ofta diskuterade frågor om i hur hög utsträckning den moderna mediestyrda politiken kräver politiker formade som varumärken och kollektiva identiteter lika mycket som individer.

(Denna blogg är alltid fullt ut skriven av mig själv – i nöd som i kris som i glädje. Å andra sidan räddar jag ju ofta dagen genom att hänvisa flitigt till skickligare pennor och intressantare artiklar med länkar och citat.)