Etikett: Bärplockare

Norrland och bärbranschen

Av , , Bli först att kommentera 11

Den skandalösa behandlingen av och situationen för de utländska bärplockarna är utgångspunkten för min lördagskrönika den här veckan, som också diskuterar Norrlands behov av arbetskraftsinvandring och globalisering.

—————————————————-

Ett välkomnande och anständigt Norrland

Det stinker om bärbranschen. Och arbetskraftsinvandring är framtiden för Norrland. Det är två insikter – den första akut och den andra långsiktig – som vi måste förena och dra konstruktiva slutsatser av.

Arbetskraftsinvandring är framtiden. Inte som något nödvändigt ont, utan som något nödvändigt gott. För Norrland är det på sikt en överlevnadsfråga, för att klara de demografiska utmaningarna. Men det är också något som kommer att göra bygderna mer attraktiva för etableringar och inflyttning även i övrigt. Det har flera kommuner redan insett. Sorsele, exempelvis, visar vägen och tänker helt rätt med sitt utökade vänortsprojekt i Ryssland. Må olyckskorparna kraxa. Sorsele har fattat vad som krävs. Buddisttemplet i Fredrika är ett annat framsynt projekt i samma anda.

Och de kommuner som ställer upp och tar emot ensamkommande flyktingbarn är föregångare, med de utmaningar, konflikter, lärdomar och svårigheter föregångarskapet alltid medför. Västerbotten har på flera håll fina traditioner av just solidaritet med utvisningshotade och hjälpsökande. Den lågmälda, pragmatiska och slitstarka vardagsglobalismen hör till regionens bästa kulturarv.

Öppnare gränser, större mångfald, rörlighet och internationell solidaritet på riktigt. Tillväxt här och där, tillsammans. Världen kommer hit, svenskar beger sig ut i världen. Ökad invandring och utvandring. Den processen, normalt kallad globaliseringen, var i tidig skepnad en av förklaringarna bakom det svenska välståndsundret från mitten av 1800-talet och fram till 1970-talet, när Sverige gick från djup fattigdom till rikt välfärdsland. Utvandringen av fattiga, förtryckta, initiativrika och modiga svenskar till Amerika berikade inte bara Amerika, utan också i hög grad hemlandet Sverige, genom impulser, kontakter, idéer och kapital som gick tillbaka samma väg. Ingvar Henricsson och Hans Lindblad visar hur det gick till i den mycket läsvärda studien ”Tur och retur Amerika”.

I dag är det andra fattiga regioner i världen som samma liberala process ger de största möjligheterna till välståndsutveckling och bättre ekonomiska förutsättningar på hemmaplan. Den navelskådande nationalismen, den historielösa antiglobaliseringen och den aggressiva go home-protektionismen är inte bara negativ för jobb och välfärd här, utan framför allt djupt osolidarisk, egoistisk och kontraproduktiv globalt.
Men arbetskraftsinvandring och öppnare gränser är inte något lätt, utan något svårt. Det ställer lagar, regelverk och offentliga och privata aktörer inför svåra avvägningar och en mängd nygamla problem.

Svårigheterna med att få regelverk att både harmonisera, upprätthålla socialt och ekonomiskt anständiga villkor, värna politiska rättigheter och fungera i praktiken, det vill säga inte bara bli ett svepskäl för nationalistiska särintressen att bomma igen gränser och stänga människor ute, är uppenbara för de flesta.
Men här har både protektionistiska fackföreningar och hejsan-hoppsan-nyliberaler haft svårt att föra debatten framåt när det kommit till kritan och blivit konkret.

Globalisering är något enastående positivt för fattigdomsbekämpning, demokrati, kulturell mångfald och fred. Men omvänt gäller också att globaliseringen har ett smutsigt och ruttet bakvatten som globaliseringsvänner inte får blunda för. Det är samma sak med den som det alltid varit med marknadsekonomin – kapitalismen och företagandets drivkrafter är ett formidabelt användbart verktyg för höjd levnadsstandard, men bara under vissa förutsättningar, inom vissa ramar och med ett antal spelregler. Politiken och demokratin får inte retirera från sitt ansvar.

För att skapa en tillväxt som bygger på förnyelsebara resurser och humanistiska värderingar, måste politiken skriva regelverken, skapa styrmedlen, stå som en trygghet och ange villkoren – sedan kommer fri forskning, konsumentmakt, granskande journalistik, entreprenörer, investerare, konkurrens och andra marknadsekonomiska mekanismer att vara suveräna på att hitta lösningarna. Så byggdes den demokratiska, kapitalistiska välfärdsstaten upp. Den socialliberala balansen är värd mycket.

Men retirerar politiken, och medborgarna och folkrörelserna, från sitt ansvar, eller stängs ute, går det snett. Det är en insikt som måste finnas med när vi värderar produktionsvillkoren bakom en ny Ipad, för att ta ett högteknologiskt exempel, likaväl som när vi får höra om förhållandena för utländska bärplockare i de norrländska skogarna.

Arbetskraftsinvandring får inte bli en ursäkt för att utnyttja värnlösa, utsatta människor, spekulera i deras desperation, gå lös på miljö och arbetskraft i regelverkens osthål eller utkanter.

Och varje år, när bärsäsongen drar igång och de utländska bärplockarna anländer till Norrland, blir det uppenbart att bärbranschen rymmer mycket av just en sådan rovdrift. Det är samma visa varje år. Det kan handla om bristfällig eller direkt falsk information till plockarna, riskfyllda skuldsättningar, orimliga rese- och anställningsvillkor, oacceptabla boendeförhållanden eller oanständiga löner. Det ser lite olika ut för olika plockare och bärföretag, men den övergripande bilden är återkommande en av usla villkor och ett cyniskt utnyttjande av människor. Var skulden ligger kan vara svårt att utreda, när olika aktörer i den utsträckta kedjan av bemanningsföretag och bärföretag skyller på varandra. Mycket tyder på att de utländska bemanningsföretagen är en källa till problemen. Men alla som är inblandade i processen har en skyldighet att se till att det fungerar och går rätt till i hela avtalskedjan. Och där ofärdiga eller otillräckliga regelverk tar slut måste den medmänskliga anständigheten ta vid.

Bemanningsföretag kan ha en stor betydelse för att säkra jobb på en modern, flexibel arbetsmarknad. Men de kan också utnyttjas för att kringgå avtal och skjuta bort ansvar någon annanstans. Och när de agerar på arbetskraftsinvandringens område, där regler, förväntningar och rättigheter kan skifta enormt från land till land, är det extra viktigt att lag och regelverken från svensk sida står pall. Här har arbetsmarknadens parter en central uppgift för de kommande åren, att tala sig samman kring hela bemanningsproblematiken.

Att utländska bärplockare kommer till Norrland för att plocka bär är utmärkt – om branschen kan bära sig med för de inblandade rimliga löner, rättsäkra avtal och seriöst uppträdande genom hela processen. Där är det upp till bevis fortare än kvickt för bärföretagen. Som det nu är, med återkommande skandaler och oacceptabla förhållanden, kan det inte fortsätta. Arbetskraftsinvandring är framtiden för Norrland, och måste bejakas oavsett hur nationalister ylar om stängda gränser.

Men värderingar måste alltid vara grundvalen.

Bärbranschen de senaste åren har varit ett avskräckande exempel på hur det absolut inte får gå till. Behandlingen av plockarna pekar inte hundra år framåt i tiden, utan hundra år bakåt.
Aldrig mer.