Etikett: Ersboda

Teg, Ålidhem, Ersboda, Grubbe och Umeås alla olika universum

Av , , Bli först att kommentera 4

Umeås olika stadsdelar, kommundelar och bostadsområden, hur de uppfattas och beskrivs, myterna och mångfalden, är utgångspunkten för den här krönikan, del 23 i min serie:

50 skäl att fascineras av Västerbotten

Som vanligt har Niklas Eriksson tolkat och tecknat ämnet på sitt oefterhärmeliga sätt i morgondagens papperstidning.

—————————————————

Teg, Ålidhem, Ersboda, Grubbe och Umeås alla olika universum

”De som spådde att Buda och Pest skulle bli Budapest fingo så småningom rätt. Fast det dröjde länge.”
(Signaturen Yxberg i VK 7/5, 1949, i samband med invigningen av Tegsbron. Citatet hämtat från Västerbottens Museums kulturhistoriska beskrivning: ”Böle och Teg. Inventering och bevarandeförslag 1983”)

Jag tänker på mångårige VK-medarbetaren Tomas Strandlunds beskrivning häromåret av Teg som Umeås New Jersey, där på rätt sida Hudsonfloden.
Teg, ständigt detta mytomspunna Teg, med armarna i kors, kritiskt, avmätt granskande stan på andra sidan. Teg, alltid lite coolare, lite slugare, åtminstone i egna ögon.

Eller som Benny Karlsson skrev i Bil & Bostad för några år sedan: ”Teg är inte en del av Umeå. En sann tegare ser Umeå som förort till Teg. Sanna tegare brukar ofta träffas på Nybro Café och känna sig som kungar över kubbarna.”

Det händer något med en stadsdel, som Teg, när den blir del av något större, motvilligt integreras i en växande helhet. Identiteten och självbilden förändras. Den kan suddas ut lite, eller hålla spjärn. Men decennier senare, pågår processen fortsatt.
Andra områden, som Tomtebo, har tillkommit som stadsdelar från början. Där är umetillhörigheten självklar från början, men lokalidentiteten fortfarande under utveckling, någonstans mellan spädbarnsålder och tonårstrots.

Är summan av delarna i Umeå större än helheten? Eller har helheten Umeå ett rykte som delarna aldrig kan leva upp till? Spelar det någon roll?

Ett av de spänstigaste inslagen på Umeå kommuns hemsida är försöken att med några raders beskrivning och utvalda citat om det lokala livet karaktärisera olika bostadsområden och kommundelar. Det var kulturgeografistudenter som sommaren 2010 fick i uppdrag att vistas i olika områden för att fånga essenser. Surfa in och ta en titt på deras kärnfulla sammanfattningar, det rekommenderas. Anslaget är tänkvärt på ett avslappnat sätt, men kan också vara utgångspunkt för djupare diskussioner om lokala identiteter i Umeå.

Teg betecknas som ”livet bakom kulisserna”. Spelar centrala stan ”huvudrollen i filmen om Umeå så är Teg scenografin som förgyller varje akt i staden. Få umebor norr om älven vet vad som händer här, trots att Teg har över tolvtusen invånare.”

Haga och Sandbacka beskrivs som ”trendsättaren”; en stilmedveten ”inspirationskälla för resten av stan”.

Ersboda kallas ”en miniatyr av världen”, färgstarkt, naturskönt där ”invånare från jordens alla hörn” trivs, och där det alltid är bra drag på fredagarnas danskvällar.

Grubbe och Grisbacka – ”we got soul” – är ”anrika kvarter där det märks att människor har bott länge" och där "gamla stall blandas med moderna radhus under storväxta trädkronor".

Rödäng och Västerslätt kallas ”Umeås utbrytare”, med egen republik. Röbäck är världsmästarbyn, "med det mineralrika vattnet som druckits av både Elofsson och Linné".

Ålidhem är, förstås, ”den studerande stadsdelen”.

Berghem/Fridhem blir ”Umeås närmsta stadsdel”.

Mariehem har ”ytor för yra”.

Umedalen sammanfattas med: ”från galenskap till kärlek”, och ”den ena foten på landet och den andra i staden.”

Tomtebo är platsen där det ”föddes flest umebebisar 2009”.

Väst på stan finns ”makten och härligheten”: När argumenten tryter ”får du söka ny energi på en picknick i någon av områdets många parker.” Som ett litet Washington mitt i Umeå.
.
Sävar är ”unikt i sitt slag”, där ”har lugnet härskat sedan ryssen jagades ut ur landet för tvåhundra år sedan”.

Holmsund är ”stuvarstaden”, där det ”lassas och lossas last från när och fjärran samtidigt som segelbåten stuvas och familjen gör sig redo för en dag på havet.”

Obbola är” byn med massa att göra”, ”en mil från Umeå och ett stenkast från havet”, en ”bullerby” för barnfamiljer. ”Här kan man öppna köksdörren och doppa fötterna i havet.”

Hörnefors har gjort resan ”från bruk till framtid”.

Fler beskrivningar av fler områden finns att läsa på kommunens hemsida. Huruvida karaktäriseringarna ovan faktiskt säger något om verkligheten i bostadsområdena i fråga är vidöppet för diskussion. Men många av dem känns igen, och framstår som relevanta. Det blandas friskt mellan livsstilsbegrepp, naturbeskrivningar, urbana referenser och historiska återkopplingar mellan gamla och nya näringar, gamla och nya byggnadsstilar.

Det handlar enbart om positiva beskrivningar. Och huvudsyftet är att informera dem utan djupare förkunskaper som funderar på att flytta till Umeå. Men även mångåriga umebor kan nicka igenkännande: ”japp, precis så är det” – rasa av irritation: ”myt, båg!” – eller bara lära en del nytt.

Stämmer det verkligen, att det är så där och si där? Skiftar det så, från stadsdel till stadsdel? Svaren på de frågorna lär ha lika många nyanser som det finns umebor, om det nu finns några umebor.

En del områden väcker alltid mer debatt än andra, föder fler anekdoter och karaktäriseringar av miljöer och invånare, välvilligt och illvilligt. Ålidhem, Teg, Grubbe och Ersboda väcker starkare åsikter, positivta och negativa, i Umeå, än exempelvis Mariehem eller Ersmark. Det är på gott och ont för alla inblandade.

Lägger man den övergripande urbaniseringen i ett mikroskåp och närstuderar den, kommer man att upptäcka hur viktiga de lokala identiteterna är även inom storstasregionerna. Som positiva referenspunkter, som fördomar, som sammanfattningar av praktiska livsförutsättningar. Människor söker gärna byarna i metropolen.
Det gäller inte minst Stockholm, Göteborg och Malmö, med kringområden. Samlingsbegreppet ”stockholmare” exempelvis är inget självklart begrepp för dem som bor i Stockholmsregionen, det kan tvärtom, likt begreppet ”norrlänningar” uppfattas som belastande och alldeles för oprecist och vagt. En stadsdel behöver inte vara den angränsande stadsdelen lik.

Umeå, med sina ambitioner att vara Norrlands storstad, vill kunna peka på en storstads mångfald av stadsdelar. En del uppfattar det som krampaktiga storebrorskomplex, en del som befriande kaxighet. Men det är en debatt i tiden.

En stadsdels populärkulturella status kan få politisk och ekonomisk betydelse på ett allvarligt och långsiktigt sätt, när besparingar och nedskärningar görs, eller när satsningar genomförs. Mytologin färgar av sig på konkreta prioriteringar.

Mest kluvna i sina identiteter mellan en formell Umeåtillhörighet å ena sidan och det egna lokalsamhället å andra sidan är de områden som tidigare var politiskt självständiga eller som nu drabbas av hårda bakslag.

Beskedet om nedläggningen av sågverket i Holmsund väcker en ny rädsla för att skärgårdsmiljöerna långsamt ska förvandlas till rena pendlarsamhällen, att jobben ska koncentreras helt till centrala Umeå. Motsvarande rädsla finns även på andra håll. Hur påverkar sådana hot om obalans den lokala identiteten?
I Holmsund/Obbola, Sävar, Hörnefors, Teg och Tavelsjö, är missnöjet tidvis stort med vad som uppfattas som kommunledningens ointresse för det som finns utanför centrala Umeå.

Därför är det en delikat och intressant balansgång när kommunen bjuder på subjektiva beskrivningar av olika områden som går utöver det mätbara. Misstänksamma och förhoppningsfulla kan spana med förstoringsglas efter insmugna värderingar. Men läsningen får en laddning mellan raderna: hur hänger Umeå ihop?