Etikett: Kammarkollegiet

Är Norrland en myt? Existerar Norrland?

Av , , Bli först att kommentera 1

Min lördagskrönika den här veckan handlar lite om begreppet Norrland:

—————————————————

Är Norrland en myt? Existerar Norrland?

Är Norrland en myt? Existerar Norrland? När vi använder begreppet "Norrland" här på ledarsidan får vi ibland kritik. En del läsare anser att det är ett innehållslöst begrepp. Det finns de som tycker att vi istället konsekvent borde tala om Västerbotten, Norrbotten, Västernorrland, Jämtland; eller kanske ännu hellre om landskapen, kommunerna, städerna och byarna, alltså om de olika mindre regioner, orter och bygder som tillsammans utgör norra Sverige. Men utan att försöka klumpa ihop dem till ett vad gäller även ekonomiska, politiska och kulturella traditioner enormt vidsträckt och skiftande Norrland.

Jag vill inte ge kritikerna helt rätt, för jag tycker att Norrland är ett viktigt begrepp. Men invändningarna är intressanta, och att argumentera emot dem är inte lätt.

Strulet och den snåriga politiken kring regionfrågan – och oviljan lite varstans inför tanken på en storregion omfattande de fyra nordligaste länen – har avslöjat att begreppet Norrland kanske är ihåligare än vad vi anat. Likgiltigt om vi sedan tycker att det är bra eller dåligt. Den intressantaste passagen i den av Kammarkollegiet beställda rapporten om bildandet av Regionkommuner i norra Sverige handlar om regional identitet och tillhörighet. I resonemangen där finns en kärna av något slag, som inte går att karva ur eller spotta bort, utan som måste tuggas, sväljas och smältas, om regionfrågan ska få en vettig lösning.

Som påpekas i rapporten framhöll redan Ansvarskommittén i sitt arbete att en gemensam regional identitet är viktigt för att politiska beslut ska vinna legitimitet och förankring. Som byråkratisk konstruktion från ovan kan ingen ny region fungera.

Men den regionala identiteten är ofta överraskande svag redan i dag och följer sällan några länsgränser, hur gamla de sedan än må vara.

Den geografiska hemvisten trängs dessutom, av goda skäl, ständigt med andra identitetskapande faktorer som ålder, kön, yrke, övertygelser, fritidsintressen, religion, etnicitet osv.

Och att just den geografiska identiteten i våra bygder av människor förknippas med begreppet Norrland är nog mer ovanligt än man säkert tror på andra håll i landet.

Kammarkollegiets utredning, utgåendes från Anders Johnsons bok om Sveriges näringslivshistoria "Fånga platsen, delar in dagens Norrland i fyra olika regioner utifrån identitetsfaktor som geografiska lägen, befolkningsutvecklingar och historiska näringar: Medelpadregionen, Ångermannaregionen, Västerbottenregionen och Norrbottensregionen.

Under senare decennier har utvecklingen och förändringsprocesserna sett olika ut inom olika landskap, men också följt varandra åt som paralleller i vissa avseenden.

Det finns embryon och frön till en norrländsk identitet. Men som utredarna skriver i en analys av möjligheterna till en regional identitet som förenar de fyra nordligaste länen:

"De historiska, ekonomiska sambanden som indikerar en gemensam identitet för de fyra länen att bygga på, kan ur ett sydsvenskt perspektiv tyckas vara starka; "Alla norrlänningar". Men vi kan vid en närmare genomgång snarare se att även om man delat gemensamma villkor avspeglas det sällan i en gemensam kultur och de stora befolkningsförändringarna talar heller inte för en stark gemensam identitet."

Även om man ser att nuvarande samverkansmönster i de fyra länen "indikerar att det finns visst stöd för en gemensam regional identitet", så konstaterar man att avsaknaden av gemensam kultur och de stora befolkningsförändringarna inte talar för en "stark gemensam identitet och tillhörighet".

Det här är en knäckfråga för den nya regionbildningen. Jag tror inte att det finns förutsättningar för eller någon större vits med en starkt norrländsk identitet. Mångfalden, rörelsen och avstånden i norra Sverige är för stora för en sådan. Men jag är övertygad om att regionerna i norra Sverige måste arbeta närmare tillsammans, agera mer gemensamt och utnyttja varandras styrkor bättre på fler, strategiskt viktiga områden än i dag, för att norra Sverige ska ha någon chans att hävda sig tillräckligt bra i den framtida konkurrensen om investeringar och satsningar. Det behövs ingen norrländsk identitet, men frågan är om det inte behövs en norrländsk kraftsamling som pragmatiskt utgår från att det finns något slags Norrland. Om alla bara tittar söderut kommer regionerna i norr att gradvis tappa i konkurrenskraft.

En kraftsamling behöver inte, men kan, ske inom ramen för en ny storregion. Men om allt för få vill kännas vid begreppet Norrland är varje storregion dömd att misslyckas. Existerar det ett Norrland? Kanske måste vi svara på den frågan först.
 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Dåliga kompromisser lyfter inte Norrland

Av , , Bli först att kommentera 2

Regionfrågan och den beställda utredning som Kammarkollegiet lade fram i går är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida.

Den intressantaste punkten i Kammarkollegiets rapport är kanske den om Norrland och regionala identiteter. Man skriver visserligen att exempelvis en storregion skulle kunna bidra till utvecklandet av en regional identitet över tid, men där står också bland annat:

"De historiska, ekonomiska sambanden som indikerar en gemensam identitet för de fyra länen att bygga på, kan ur ett sydsvenskt perspektiv tyckas vara starka; ”Alla norrlänningar”. Men vi kan vid en närmare genomgång snarare se att även om man delat gemensamma villkor avspeglas det sällan i en gemensam kultur och de stora befolkningsförändringarna talar heller inte för en stark gemensam identitet."

Då folklig uppslutning också är ett viktigt kriterium på en framgångsrik regionbildning är det avsnittet det mest utmanande för regionförespråkarna. Till det ska jag återkomma mer utförligt i en krönika.

—————————————————————

Dåliga kompromisser lyfter inte Norrland

I går presenterade Kammarkollegiet den utredning man beställt om bildandet av regionkommuner i norra Sverige.

Utredarna drar den enda rimliga slutsatsen att om en ny regionbildning ska ske med Ansvarskommitténs arbete och kriterier som grund bör det för Norrlands del i första hand handla om en storregion omfattande samtliga av de fyra nordligaste länen.

Acceptabelt, anser utredningen, vore också en storregion omfattande Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns landsting och landstinget Västernorrland, även om en sådan lösning innebär att Jämtland hamnar helt utanför regionstrukturen.

Underkänt får däremot de liggande förslagen om att dela upp Norrland i två regioner där Region Norrland skulle omfatta Västerbotten, Norrbotten och delar av Västernorrland, medan Region MittSverige skulle bestå av Jämtland, Sundsvall och Ånge.

En sådan regionindelning, med osäkrare befolkningsunderlag och sämre samordning, ger inte de vinster för regional utveckling, ekonomiskt tillväxtarbete, arbetsmarknad, service, kultur, och administrativ effektivitet och funktionalitet som en större region har potential att ge och som är nödvändigt för Norrlands konkurrenskraft.

Beskeden är inte överraskande. Ska Ansvarskommitténs utredning i frågan överhuvudtaget ligga som bas för en framtida regionbildning är halvdana, veliga lösningar som splittrar upp ett redan befolkningssvagt Norrland, inte särskilt övertygande.
Det vore också att ignorera de redan existerande samarbetsstrukturer som finns mellan de fyra nordligaste länen på centrala områden.

Av uppenbara skäl rullar den här processen nu på helt utifrån förutsättningen att någon form av regionbildning kommer att ske. Själva grundfrågan, som moderaterna är relativt ensamma om att vilja ställa på nytt, huruvida en regionbildning överhuvudtaget är önskvärd, om det inte vore bättre att avskaffa den formella mellannivån helt, lägga ned landstingen och dela upp ansvaret för vården på stat och primärkommuner, är inte föremål för någon formell behandling. Det kan man i flera avseenden beklaga. En sådan förvaltningslösning för just vårdsektorn förtjänar att utredas närmare. Men så ser inte den politiska verkligheten ut.

Och dagens situation är synnerligen olycklig. Den sämsta utgången vore därför om olika krafter – politikska och regionala – blockerade varandra så till den grad att ingenting händer och allt blir vid det gamla.

Därför vilar det ett tungt ansvar på dem som vill se en tredje regional nivå i linje med vad nu flera tunga utredningar sagt, att hårdare driva på för en storregion, mer aktivt söka vinna och förtjäna folkligt stöd för regionidén och tala klarspråk om varför någon form av förändring behövs. Består låsningarna i Norrland väntar ett svårlöst dilemma; även på regeringen.

För om inte Norrlandslänen kan enas kring en regionlösning värd namnet, med en verklig kraftsamling av Norrlands resurser, så är det svårt att ha invändningar mot att moderaterna fortsätter ställa frågor om varför en regionbildning överhuvudtaget är något att satsa på.

En reform med så långtgående konsekvenser får hellre ta tid och göras rätt, än stressas fram till dåliga resultat.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,