Etikett: Migrationsverket

Låt Fadwa Mohammed Hussein få stanna

Av , , Bli först att kommentera 6

VK berättade i lördagens tidning på nyhetsplats om 18-åriga somaliska flyktingen Fadwa Mohammed Hussein i Blattnicksele, Sorsele, som nu hotas av utvisning. Migrationsverket anser att hennes dialekt tyder på att hon kommer från en annan del av Somalia än hon uppgett och avslår därför flickans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd.

Gång på gång tvingas man ta sig för pannan inför den inhumana svenska utvisningspolitiken och dess obegripliga jakt på rättsosäkra skäl att skicka bort människor som har uppenbara humanitära skäl att få stanna, som börjat rota sig socialt och som mer än något annat vill stanna här.

Varför skulle Sverige överhuvudtaget vilja skicka bort Fadwa Mohammed Hussein – en ensam flicka som fruktar för vad som ska hända henne om hon utvisas, som är välkommen här och som behövs här, till ett ovisst öde?

Fall som detta visar att något fortfarande är allvarligt fel i svensk asyl- och flyktingpolitik. Migrationsverkets tillämpning av lagstiftningen leder ständigt till nya upprörande beslut, och politikernas oförmåga – eller ointresse – att komma till rätta med regelverk som medger inhumana utvisningar består oavsett maktskiften.

Självklart borde Fadwa Mohammed Hussein få stanna. Låt henne få stanna.

Varför lägga ned i Vilhelmina?

Av , , 3 kommentarer 12

En krönika om beskedet att Migrationsverket ska lägga ned sin anläggning i Vilhelmina och storskalighetstänkande som gör lands- och glesbygdskommunerna är chanslösa vad de än gör, eftersom de är just små.

———————————————–

Varför lägga ned i Vilhelmina?

Migrationsverkets besked att flyktinganläggningen i Vilhelmina ska läggas ned följer tråkiga, men kända mönster. Motiveringen att den välfungerande anläggningen är för småskalig, och därmed för dyr när besparingar ska göras, känns igen. Så har storskalig drift och centraliseringar av verksamhet till de större städerna alltid motiverats.

Men då är lands- och glesbygdskommunerna chanslösa vad de än gör, hur de än presterar och hur väl de än lever upp till givna förtroenden och goda åtaganden, eftersom de är just små.

Den centraliseringsautomatism som varje år drabbar landsbygdskommuner runt om i landet bör inte accepteras. Det skapar uppförsbacke i sig, men färgar också omvärldens bild av och investeringsvillighet i kommunerna på ett negativt sätt.
När det handlar om offentlig verksamhet är det i slutändan en politisk fråga.

Nedläggningen av anläggningen berör 320 platser och 70 lägenheter. Migrationsverket har nio anställda i Vilhelmina. Kommunen gör dock som VK rapporterat om på nyhetsplats bedömningen att sammanlagt ett tjugotal tjänster involverade i arbetet berörs. Det är i sig en tuff påfrestning för orten. Dessutom smalnar det av den lokala arbetsmarknaden med de konsekvenser det har för rekryteringsmöjligheter även till andra branscher.

Men i det här fallet är frågan större än som sammanfattas i antalet jobb och lägenheter.

Dels, och framför allt, handlar det om själva principerna och utgångspunkterna för flyktingmottagande och integrationspolitikens tidigaste skeden. Var och under vilka former bör och kan mottagandet ske, vilka möjligheter erbjuder det lilla samhället i integrationsprocessen som kanske storstaden inte gör i samma mån?

Dels handlar det om den principiella synen på småskalighet och decentralisering som något tänkbart värdefullt överhuvudtaget i samhället.

Dels handlar det om den norrländska landsbygdens framtid demografiskt och befolkningsmässigt.

Sammantaget borde möjligheterna med småskaligare anläggningar i landsbygdskommuner som vill ta emot och vars lokalsamhällen ställer upp, utvecklas av och tar ansvar i den mycket svåra och komplicerade process som flyktingmottagande utgör väga tungt.

I synnerhet som Norrlands inland sätter en del av sitt framtidshopp till just invandring och det moderna landsbygdssamhället med mångfald i det lilla som lockande alternativ till storstadsförorten. Kopplingen till framtidsperspektivet har en positiv effekt på konstruktivitet och uthållighet i det långsiktiga integrationsarbetet, som andra miljöer inte alltid kan erbjuda. Ur både solidaritets-, integrations- och utvecklingssynpunkt förstärker plusfaktorerna varandra.

Gör inte om gamla misstag. Varför lägga ned i Vilhelmina?

Hon borde ha fått stanna och plugga färdigt

Av , , 4 kommentarer 7

Ledarkrönika om det ovettiga i att en utbytesstudent tvingas avbryta terminen och lämna landet.

—————————————————-

Hon borde få stanna och plugga färdigt i Umeå

nyhetsplats i gårdagens VK berättades om 23-åriga stipendiaten och utbytesstudenten Zeljana Mikovcic från Kroatien som tvingas avbryta sin termin vid Umeå universitet och lämna landet efter att först ha fått felaktig information från svenska ambassaden och sedan vägrats uppehållstillstånd av Migrationsverket.
Hon vill plugga färdigt här, universitetet vill att hon ska få stanna, både Sverige och deras hemländer berikas av utbytesstudenter som kommer hit. Nu slängs hon ut. Alla förlorar på det.

Det är ett i en lång rad av vardagsexempel på hur benhårt paragrafrytteri från Migrationsverkets sida skadar Sverige, motarbetar rörlighet över gränserna, saboterar för enskilda människor i deras livsansträngningar och späder på intrycket att de statliga myndigheter (nu Migrationsverket, tidigare Invandrarverket) som hanterar migrationsfrågor fortsatt fungerar för dåligt eller har för oklara direktiv.

Exemplen på upprörande fall är så många till antalet, finns från så många år tillbaka och är så spridda över landet att det inte går att komma ifrån uppfattningen att något gått snett på allra högsta ledningsnivå, långt ovanför handläggarnivåer där instruktioner uppifrån måste fullföljas, i migrationsmyndigheternas uppfattning om sina egna uppdrag.

De politiska beslutsfattarna – både under tidigare socialdemokratiska regeringar och under alliansregeringen – har varit måttfullt intresserade av att rätta till problemen. Regeringar av olika färg har sänt ut minst sagt tvetydiga signaler när skandalösa avvisningar stått i centrum, flyktingbarn har misstänkliggjorts, inskränkande förslag som försörjningsstöd för anhöriginvandring och avgifter för utomeuropeiska studenter drivits fram och frågan om vård för papperslösa placerats i långbänk. Den nya, positiva synen på arbetskraftsinvandring som alliansen och miljöpartiet beslutat om är ett undantag av frisk fläkt i annars unken luft.

Men Migrationsverket och dess föregångare har varit alltför villiga att ta fasta på vissa politiska signaler – de om restriktivitet – samtidigt som man slutit öronen för andra vädjanden om mer humana, liberala tillämpningar.
Ofta handlar det om asylsökande som skickas bort efter hårda regeltolkningar, utan vettiga skäl och i strid med grundläggande medmänsklighet. Men det gäller alltså även i hanteringen av studieärenden på högskolenivå.

Inte bara de värderingar och principer som borde vägleda politiken, utan också alla seriösa bedömningar om vad framtidens välfärd kommer att kräva rent praktiskt, talar för ett växande behov av internationella utbyten, med ökad invandring av arbetskraft och studenter.

Är det överhuvudtaget längre rationellt med ett migrationsverk i nuvarande form, som hamnar snett så ofta? Vore det kanske bättre att lägga ned och börja om på nytt, med helt nya, omvända utgångspunkter för myndighetsutövningen i de här frågorna: inte hur rörligheten över gränserna ska begränsas, utan tvärtom främjas och underlättas?
Det kanske är ett jobbigt perspektiv att lyfta fram när andra värderingar sägs ha medvind. Med det är rätt strid att ta. Vem har sagt att det ska vara lätt?