Etikett: Nydalasjön

Nydalastugorna mitt i Umeå

Av , , 1 kommentar 5

Debatten om Nydalastugornas framtid är ämnet för en ledarkrönika av mig. Den går i en klassisk å ena sidan – å andra sidan – ton, med lite övergripande, historisk bakgrund inledningsvis:

————————————

Nydalastugorna mitt i Umeå

Nydalasjön, tidigare Tavlesjön, kunde kanske en gång i tiden ha beskrivits som en norrländsk sjö bland tusenden. Men som alla sjöar intill eller i närheten av byar, jaktmarker, handelsvägar och odlingslandskap har den en brokig och rik historia. Under århundraden har människor – på liv och död, för nödtorft och uppehälle och i lek och rekreation – nosat på, snuddat vid, färdats över, velat exploatera och hela tiden sökt närhet till och nytta hos sjön och dess omgivande marker, sommar som vinter.

Så småningom, nu är vi redan långt komna, hamnade den inom räckhåll för, men ännu en bit utanför, invånarna i den lilla, nygrundade älvstaden Umeå. Och till slut, hundratals år senare, när Umeå mognat till modern universitetsmiljö, hann staden ikapp. I dag är inte Nydalasjön längre en ensam sjö bland tusenden, utan hjärtat av ett centralt placerat fritidsområde i Norrlands största stad där det myllrar av liv, som i en modern stadspark.
Ett utflyktsmål är sjön i högre grad och för fler än någonsin, men det är ett utflyktsmål inom, inte utanför, staden.

Att Nydalasjön blivit ett så viktigt fritidsområde är mångas förtjänst. Det formades av enskilda eldsjälar, av föreningar och folkrörelser, av framsynta politiska beslut och av vakna entreprenörer, men framför allt av omgivningarnas alla människor som gav området permanent liv genom sina besök. Snart kommer den nya ringleden att mullra i närheten. Nydalasjön, närmare betraktad, lär oss mycket om Umeås historia och märkvärdiga utveckling, och fortsätter att göra det.

Och där, kring sjön, står de: Nydalastugorna, som kulturhistoriska vittnesmål om stugliv i en annan epok.

Stugorna har länge varit styvbarn i Umeås planeringspolitik; de tolereras, men med kylig distans, som stående på så kallad ofri mark, med oklara framtidsutsikter. Hur deras status ska definieras är en fråga som småsjudit länge, men som nu är på väg att koka upp till avgörande i form av den fördjupade översiktsplan för Nydalaområdet som ska till fullmäktige. Där ska beslut fattas om stugmarkens eventuella planläggning, vilket skulle innebära ett definitivt besked till stugornas ägare om att de ska stå kvar. Socialdemokraterna och vänstern sade vid votering i byggnadsnämnden tidigare i år nej till planläggning, allianspartierna och miljöpartiet sade ja.

Båda sidor har, vad jag kan bedöma mycket klokt att anföra och flera viktiga principiella poänger. En del ser dem som viktiga symboler för hela området, kulturhistoriska minnemärken, estetiskt värdefulla inslag i området med trygghetsskapande funktion för alla som rör sig i området. Andra ser dem som hot mot tillgänglighet och öppenhet, en privat avskärmning mellan fina strandkanter och allmänheten.

Demokratisk tillgänglighet och öppenhet i det viktigaste friluftsområdet, i en stad som i övrigt bör urbaniseras mer, förtätas och byggas på höjden, är en viktig principfråga. Närheten till vattnet får inte begränsas av plånböcker. Och eftersom de flesta människor bär med sig en sund respekt för personliga sfärer kan en sådan inskränkning bli följden med stugor i trång miljö. Det måste undvikas.

Men stugorna har också ett högt kulturhistoriskt och estetiskt värde, som måste tas på allvar. Och stuglivet kring sjön kan ha en trygghetsskapande funktion i vad som i praktiken är en stadspark. Stugorna har potential att berika miljön för alla.

Följer man debatten om stugorna bara med det förströdda intresse som kräver väldiga gester och spektakulära överord för att ta notis, kan man kanske få intrycket av en oförsonlig konflikt som kräver kapitulation från den ena eller andra sidan.

Men talar man med politiker från olika partier, människor som ofta rör sig kring Nydalasjön och medlemmar i de nätverk som värnar stugorna, blir intrycket vanligtvis ett helt annat, och betydligt mer nyanserat. I direkta samtal har jag aldrig stött på våldsamt heta känslor i frågan. För det allra mesta har båda sidor respekt för motpartens oro och resonemang.

Att det inte, om viljan finns, skulle gå att hitta en sansad, rentav kreativ, kompromiss om stugornas framtid som säkerställer demokratisk tillgänglighet och värnar kulturhistoriska värden, förefaller osannolikt.

Låt Nydalasjön fortsätta att berätta om vår historia, men på lika villkor för alla.

1 kommentar
Etiketter: , ,