Etikett: Sara Lidman

Döp om Umeå Östra och Umeå City Airport

Av , , 5 kommentarer 16

Döp om Umeå Östra och Umeå City Airport är budskapet i en ledarkrönika av mig på dagens ledarsida:

——————————————————–

Döp om Umeå Östra till Jernbanan

I folkmun döpt till Kexchokladen börjar den nya tågstationen nedanför universitetssjukhuset i Umeå stå klar. Bokstäverna i det riktiga namnet på stationen – Umeå Östra – har hängts upp. I höst invigs Botniabanan – infrastrukturprojektet som blir fulländat först när Norrbotniabanan också byggs, men som redan nu symboliserar järnvägens återkomst till Norrland, ett sekel senare.

Satsningen väcker förhoppningar om ett materiellt och befolkningsmässigt uppsving, men också om en ny regional samhörighet, om möten längs kusten, när arbetsmarknader växer ihop. När det gäller resenärerna är det inte i första hand långa resor som står i centrum, en symbolik med många bottnar i Norrlands historia, utan pendlingsresor inom regionen, mellan Norrlandsstäderna, kvar här.

Därför känns stationsnamnet – Umeå Östra – som en onödig tristess. Är det inte en upprepning av namnfiaskot med flygplatsen som efter en lyckad ombyggnad döptes till ”Umeå City Airport”? Var finns den språkliga förankringen i orten, glädjen över att redan i namn och yta få antyda bygdernas och regionernas historia?

Var finns lusten att uttrycka en kulturell medvetenhet om hur förutsättningarna för liv, rörelse, utveckling och gemenskap i den här delen av landet skapades till att börja med? Hur vårdas minnet av berättarna?
Ett namn som tvingar resenären att reflektera om var tåget faktiskt anlänt, och ett första visuellt intryck av historiska sammanhang och stämningar, slår an en ton som ingen reklamkampanj kan ersätta.

Hösten 2008 föreslog Carl Åkerlund på VK:s kultursida att stationen nedanför NUS borde tillägnas "Sara Lidman, de människor och den historia som skildras i Jernbaneeposet. Gestalta de förbindelser denna geografiska förbindelse har med historien, människor emellan. Lämna uppdraget åt en grupp av konstnärer att utforma denna utsmyckning: en bildkonstnär, en textarbetare och en arkitekt. Då vore det en fröjd att komma till Umeå, och man skulle betona att Botniabanan inte bara leder söderut, härifrån, utan också hit: "här slumra rikedomar i nejderna som vi med glädje vilja låta komma hela riket till godo".

Vad har blivit av det förslaget? Döp om flygplatsen, och döp om tågstationen. Varför inte kalla ”Umeå Östra” för ”Jernbanan Umeå” istället, gestaltad och utsmyckad genomgående på ett Sara Lidman-tema? Så att det är det första man ser. Det är så sällan kulturen och kulturhistorien får stå i centrum i det offentliga rummet. Men Botniabanan inbjuder till det.
Om det inte går att förverkliga en omgestaltning till höstens invigning, så varför inte sätta upp målet att Umeå Östra lagom till 2014 byter namn och utsmyckning – och påminner alla resenärer om vilken märklig och mäktig berättelse om människors strävanden de just rullat in i.

5 kommentarer
Etiketter: , ,