Etikett: studentkåren

Studentinflytandet i en ny tid

Av , , Bli först att kommentera 7

I en signerad text på dagens ledarsida skriver jag om den senaste veckans debatt i VK mellan Umeå studentkårs ordförande Nils Larsson och universitetets rektor Göran Sandberg, med en replik också av Björn Wegner.

———————————————
Studentinflytandet i en ny tid
Irriterad stämning har rått på VK:s debattsida den senaste veckan mellan Umeå studentkårs ordförande Nils Larsson och universitetets rektor Göran Sandberg. Replikväxlingen fortsätter även i dagens VK.
Nils Larsson anser att universitetets planerade kårbidrag är så lågt att studentinflytandet hotas, och att Umeå universitet riskerar att tappa attraktionskraft jämfört med andra svenska lärosäten som ett resultat av vad Larsson kallar universitetsledning “svälta räv”-spel gentemot studentkårerna. Han menar att det på sikt hotar utbildningens kvalitet.
Göran Sandberg svarar å universitetsledningens vägnar att studentkårens jämförelser av de ekonomiska nivåerna med andra universitet haltar, och undrar varför inte studentkåren arbetar för att öka sin legitimitet och sitt oberoende genom fler medlemmar istället för att lägga kraften på bidragsfrågan. Sandberg ifrågasätter också Umeå studentkårs partipolitiska överbyggnad “med tillhörande administration som inte ger universitetet något mervärde”.
Det är relativt hårda ord som växlas, ovanligt fräna för att utbytas mellan en studentkårsordförande och en rektor i offentlig debatt, vilket framför allt är ett uttryck för den nya, oklara och frigörande situation som kårobligatoriets avskaffande medför.
I grunden är debatten mellan Nils Larsson och Göran Sandberg inte bara viktig, utan också uppfriskande.
Studentkårerna och universitetsledningarna runt om i landet söker nya relationer utifrån de förändrade förutsättningarna som råder. Kårerna måste motivera sin existens på ett helt nytt sätt gentemot inte bara studenterna, utan också gentemot omvärlden. Det är inte en dag för tidigt. Och universitetsledningarna måste bekänna färg om hur man faktiskt värderar kårernas arbete och insatser i ett läge när skillnaden mellan halvljumt stöd och helhjärtat stöd kan ta sig rätt stora, konkreta uttryck ekonomiskt och organisatoriskt.
Självklart uppstår i det läget en dragkamp om inte bara resurser, utan också inflytande och status – formell som informell. Även om stämningen förbittras övergående är det förmodligen till fromma både för studentkårernas självbild i nystarten och för universitetsledningarnas medvetenhet om studentinflytandet, att debatten får uppmärksamhet och förs offentligt. Att obligatoriet är borta – en efterlängtad frihetsreform för studenterna – tvingar kårerna att slipa argumenten och verkligen överväga vad man i grunden vill stå för och fylla för funktion. Och studentkårens utspel i Umeå tvingar i sin tur universitetsledningen att motivera sina anslagsbeslut och ekonomiska prioriteringar i öppen debatt. Ingen av dem kan smita undan.
Studentkårerna måste för att kunna fylla sina viktiga funktioner vara fria, självständiga och fokuserade på grunduppdraget, och hämta sin legitimitet från frivilliga medlemskap. Bidragsberoende som ersättning för obligatoriet är ingen väg framåt. Den insikten måste vara en utgångspunkt för kårernas vägval.
Ett ordentligt, välorganiserat och brett studentinflytande ökar ett lärosätes attraktionskraft, förebygger missförhållanden och är en trygghet för studenter när problem uppstår. Men starka kårer bidrar också enligt alla historiska erfarenheter till att höja kvaliteten på utbildningen som helhet. Den insikten måste vara en utgångspunkt för universitetsledningens agerande.
Båda de ömsesidiga insikterna främjas av den nya situationen diskuteras livligt och öppet.