Ja det är ett jävla gnällande på mig. Konstant negativ får jag höra rätt ofta när jag pratar eller skriver om Björklöven. Ständigt förbannad är ett återkommande ordval från vänner och bekanta.

Och jag håller med. Björklöven har de senaste åren gjort mig till en negativ och förbannad människa. Men är det så konstigt då?

År efter år har jag suttit på läktaren och hemma framför Tv:n och väntat på att äntligen få jubla över att vi gör någonting bra. Att vi vinner match efter match, har spelare som står upp för laget.
Jag har suttit och väntat på hjärta för staden, klubben och lagkamraterna. Jag har suttit och väntat på hårda tacklingar i mittzon, en backgigant som städar framför egen kasse och kastar motståndarforwards ut i sarghörnet när dom är och slår på vår målvakt.
Jag har suttit och väntat på känslor. Någon som tar tag i laget, skriker och slår sönder någonting i omklädningsrummet för att väcka laget.

Någon som åker ut och tar en fight när vi har en svacka, bara för att tända till övriga. Det kanske är värt ett matchstraff bara för att väcka resten av laget.
Jag har väntat på en sniper som trollar med pucken och i princip på egen hand kan bära laget till slutspel. Jag har väntat på en målvakt som gör räddningar som måste visas på repris efter repris i kvällstidningarna för att folk ska förstå hur det gick till.

Framför allt har jag väntat på ett lag som har kommit överens om att utföra en uppgift, ett lag där alla har sina individuella roller och tillsammans bygger för framtiden.

Vad har jag fått de senaste åren? Vad har jag fått tillbaka för alla pengar, all min tid och kanske framför allt för all min ångest? Vad har klubben gjort för mig och oss?

–          Värvat en tränare som tappar omklädningsrummet.

–          Avslutat kontrakt med spelare som gör skillnad.

–          Avslutat kontrakt med kulturbärare som vände hem till Björklöven för att bära oss upp igen i återtåget.

–          Avslutat kontrakt med matchvinnande målvakt.

–          Värvat sportchefer som inte har en enda indian i kanoten.

–          Strösslat pengar på en GM/Sportchef/Tränare som uppenbarligen inte har lyckats.

–          Strösslat pengar på SHL Rejects.

–          Strösslat pengar på Div 1 spelare.

–          Företrädare från klubben som uttalar sig i media på en hänsynslöst sätt mot supportrar och sponsorer.

–          En styrelse som benämns som ”klubben för inbördes beundran”.

Det är väl i det stora hela vad klubben har genomfört under de senaste åren på bekostnad av mina pengar, min tid och min ångest. Vad har vi fått ut av ovanstående då?

–          En värdegrund

–          En uttalad målsättning att vi ska vara ETABLERADE i SHL 2020.

–          Katastrofala resultat.

–          Svackor utan dess like.

–          Nästintill halkat ner till Div 1 igen men lyckats klara oss kvar på ren flax.

–          Identiteten har försvunnit.

–          Sponsorerna är irriterade över att ha strösslat pengar på ett luftslott som inte åstadkommer någonting.

–          Supportrarna är helt tokiga över hur klubben sköts, och över våra resultat.

–          Den breda massan hockeyintresserade som faktiskt tappat intresset och slutat gå på match.

–          Missat slutspel

–          Förlorade intäkter

–          Förlorade intäkter till nästa säsong i form av årskort, sponsring m.m. på grund av ovanstående.

Jag finner det oerhört stötande att en enda person i klubben/styrelsen har mage att uttala sig negativt i media mot supportrarna.
Jag finner det oerhört stötande att man förväntar sig att vi ska sluta upp bakom klubben och bära er genom säsongen.

Varför ska vi stå där på läktaren och anstränga oss? Varför ska vi gå runt hesa på jobbet för att vi har skrikit sönder våra röster? Varför ska vi ha träningsvärk i armarna efter att ha stått med en trumma i 60 minuter?
Varför ska vi anstränga oss med tifon, flaggor, sånger och varför i hela friden ska vi sluta upp på bortamatcher för er skull?

Vad har ni gjort för att förtjäna vår ansträngning?

Ska våran kärlek till klubben som funnits med oss i hela våra liv vara större än vår irritation och besvikelse?
JA – Givetvis är den det.

Vi kommer alltid att stå där. Vi kommer alltid sjunga för Björklöven. Vi kommer alltid att lägga våra pengar, vår tid och vår ångest på att stå bakom klubben. Klubben är större än allt.
Trumman kommer alltid att eka i ladan under match. Flaggorna kommer alltid att vevas.

Och vi kommer alltid att hoppas.

Hoppas och tro på att ledningen och styrelsen för en gångs skull tar till sig, gör om och gör rätt.

Hoppas och tro på att vi någon gång kommer få uppleva glädje och lycka i klubbens namn igen.

Hoppas och tro att vi får stå på torget i centrum och fira ett SM-Guld.

Framför allt hoppas jag på en ursäkt.

Det enda ordet som är rimligt att använda när man ska benämna Björklövens säsong det här året. Förvisso är säsongen inte över än. Förvisso spelar man inte negativt kval. Men hela den här säsongen är ett fruktansvärt fiasko och ingen kan säga någonting annat.

Vad är det som är pinsamt då? Jo en hel del saker.

Till att börja med är lagbygget under all kritik. Vi ”förståosspåare” som inför säsongen menade att det här lagbygget är genomgående dåligt fick höra att Fagvervall hade någonting på gång. Vi ska bygga som Vegas Golden Knights har gjort. Genomgående spelare med vilja och engagemang som brinner för uppgiften. Kanske inga snipers eller experter, men ett i grunden ett välbyggt lag som drar åt samma håll.

Problemet är ju bara att Vegas trupp består av NHL proffs, och Björklövens av Div1 spelare, SHL-Rejects och i alla fall en juniormålvakt. Jag hade mina förhoppningar kring Fagervalls kunnande, jag tyckte att värvningen av Grönberg till sportchefsrollen var riktigt bra, och jag är den första att erkänna att jag hade fel.

Många försöker dock lasta Grönberg för lagbygget. Att det är han i egenskap av sportchef som gett Fagervall fel förutsättningar för att kunna lyckas men det är rakt igenom fel enligt mig. Det finns inte på världskartan att Fagervall inte har varit inblandad i samtliga värvningar. Dels när Grönberg stod vid rodret, men också när han fått sparken och lämnat. Missförstå mig rätt, jag gillar Fagervall i många avseenden. Jag har gillat hans raka och tydliga kommunikation, hans militäriska utstrålning och han är förbannat trevlig.

Men jag har faktiskt tappat lite respekt för honom den senaste tiden. Och det är nästa sak som är pinsamt. Mediala uttalanden från tränare/GM/sportchef som i princip lastar fansen för motgångarna i år.
Vi skriker efter värvningar, petningar och annat som ”stör gruppen” (fritt citerat) och som skapar en stress och press i truppen som bidrar till motgångarna.

Helt ärligt. Det är vuxna, betalda idrottsmän. Deras lön betalas av sponsorer och besökande, fans och blivande fans. De finansieras garanterat från medlemsavgifterna från juniorspelarna också.

Det är deras jobb att göra rätt saker på isen. Det ingår i deras jobb att kritik och irritation uppstår. Klarar man inte av att få kritik för sina usla insatser, sitt usla lagbygge eller sitt usla coachande så är man i fel bransch.

Säg upp er. Riv kontrakten och börja jobba som snickare eller konsult istället. Ni kanske skulle gå ihop tillsammans och starta eget och sitta och mysa med kaffe och kaka varje dag istället? Bara sprida positiv energi, prata om roliga saker och tycka att det är rätt skönt att inte behöva svara inför sina handlingar eller ickehandlingar.
Det är vi som betalar er lön. Det är vi som ser till att ni kan åka ut och golfa om somrarna, sticka till Spanien och dricka öl eller köpa en förlovningsring till sambon. På samma sätt som politiker, statstjänstemän och andra grupper i samhället får utstå kritik från medborgarna – För att vi betalar era löner.

Ert liv utanför ishockeyn betalas av oss. Och då har vi definitivt rätt att kritisera er när ni inte gör ert jobb.

Jag känner mig trött på att ni kommer med dåliga bortförklaringar och undanflykter. Att vi inte förstår att det är svårt att värva till just Björklöven för det är inte så många som vill bo här. Vi bor i en av Norrlands största städer med fantastiska kommunikationer. Det går i runda slängor 10 flyg om dagen till och från Umeå. Vi har Stockholm en timme bort, Malmö 2 timmar bort. Det är helt omöjligt att det är svårt att rekrytera till Björklöven på grund av dessa omständigheter. Det finns inte.

Det ENDA det beror på är de sportsliga resultaten, spelidén och lagbygget. Punkt.

Vi har motgångar år efter år. Vi har en trupp som är trubbig och felbyggd och en spelidé som INGEN kreativ hockeyspelare vill beblanda sig med. Det är där det faller.
Det är inte på grund av var Umeå är placerat på kartan. Det är var Björklöven är placerad i alla spelares huvuden.

Nu är det dags att tänka om. På allvar den här gången. Vi kan inte göra samma sak år efter år och hoppas på förändring.
Nu är det dags att bygga om laget och att göra det rätt från början.

Vi måste börja längst bak med grunden i bygget. Vi måste ha två duktiga målvakter, varav minst en som är en matchvinnande målvakt.

Vi måste ha minst 6 backar som håller allsvensk klass.

Vi måste ha minst 9 forwards som håller allsvensk klass.

Och vi måste ha minst 3 forwards som kan göra 30 poäng var under en säsong.

Vad innebär detta rent krasst då? – Jo, att börja riva kontrakt.

Och jag hoppas att vår nya sportchef får fria händer att göra precis vad han vill.

Men viktigast av allt.

Vi måste ha en tränare som kan matchcoacha. Som ser vilka som är under isen. Vilka som kastar puckar runt sig och ALLTID är inne på baklängesmål eller tar onödiga utvisningar. Vi måste ha en tränare som vågar ta obekväma beslut och sätta herrarna på bänken. Inte någon som sätter samman de två absolut sämsta backarna vi har i samma backpar, och ger dom 24 minuters speltid i snitt varje match. Det är ju inte konstigt att vi  släppt in 134 mål hittills i år när vi är så förbannat rädda för att ”såra” spelare och sätter ut dom på isen i alla fall.

Tror ni på fullaste allvar att dom kommer bli bättre av det? Att match efter match svara för ingripanden som är under all kritik. Vara inne på baklängesmål, inte hinna med i spelet och måsta ta utvisningar?
Det kan ju inte vara supermotiverande att gå in och kika sin egen statistik varje vecka och se att den är helt  under isen. Det hade väl varit bättre att ge dom mindre speltid – mindre chans att göra dumma saker, och därav förbättra sin statistik. I alla fall inte försämra den.

Vi måste ha en sportchef som vågar ta obekväma beslut och riva kontrakt. Som Kenttää har sagt tidigare – Truppen är ett levande dokument. Den kan förändras från en vecka till en annan.
Det är rätt inställning.

Svarta siffror varje säsong och ett dåligt sportsligt resultat eller en säsong med nollresultat på grund av rivna kontrakt och att vi har spenderat pengar på rätt individer som leder till sportslig framgång?
Valet är enkelt.

Nej Björklöven. Gör ert förbannade jobb. Ta lite obekväma beslut.

Det första kanske är att ge Fagervall lite mediaträning.

Det andra beslutet bör innefatta att ett antal styrelsemedlemmar med ordföranden i spetsen lämnar sina platser öppna för nya personer som kan ta klubben till nästa steg – Något ni har misslyckats med avsevärt under de senaste åren.

Klubben är större än alla.

Klubben ska sättas främst.

Inte era egon.

Välkomna till Umeås nyaste hockeyblogg!
Jag kommer inte analysera andra lag, hockeyallsvenskan, slutspelet, domarna eller andra områden som i slutändan rör Björklöven.

Jag kommer använda det här forumet som en kanal för att uttrycka mitt missnöje, min irritation och ifrågasätta spelare, ledare och organisationen som helhet.

Styrelsen och ledningen kommer vara mitt huvudfokus, och jag kommer kanalisera allt som jag inte får publicerat på VK.se.

Anledningen till att VK väljer att inte publicera mina åsikter får dom stå för själva. Jag har bråkat om detta bra länge nu, och är trött på det.

I bloggform frånsäger de sig allt ansvar för innehållet, och jag står som ansvarig.
Då kanske jag faktiskt får säga vad jag tycker.

Stay tuned. Mitt första riktiga inlägg dyker upp inom kort.

Välkommen till Västerbottens-Kuriren – Bloggen. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!