Förlust i curlingfinalen, förlust i bronsmatchen för damkronorna, alla utslagna i kvartsfinal i skicross. Dessutom rapporteras det att Charlotte Kalla är krasslig. Det verkar ingen hejd på eländet.

Så då efter allt elände jag bevittnat under dagen skulle jag, rent utsvulten efterdagens vedermödor och ingen fast föda efter frukost, slänga i mig lite mat.

Snabbt in i det som kallas food court i det jättelika presscentret nere i Sotji.

I stort sett allt var slut för dagen.

Jag tog något som sas vara kycklingstroganott med bovete.

Det smakade ungefär som det såg ut.

Kocken har aldrig varit aktuell för någon gourmetkrog om ni frågar mig.

Tappert stannar Johanna Olofsson framför mig i den mixade zonen. Tar i hand och hälsar.

Bakom gallret rinner tårarna ner för hennes kinder. Hon har just blivit bestulken på ett OS-brons av Schweiz som vunnit med 4-3 i en match där Sverige hade taktpinnen.

Idrotten är grym, damhockey finns på den stora scenen var fjärde år. Det här var Johanna och de andra tjejernas stora chans. Och så blev det så här.

Jag tycker verkligen synd om henne och de andra tjejerna.

r

a.

Måste erkänna att jag aldrig sett skicross live tidigare.

Jättehäftigt!

Kan konstatera att jag personligen knappast ens skulle ta mig ned för banan. Inte helskinnad i alla fall.

Vännäsbys John Eklund gjorde det däremot. Långt ifrån snabbast av alla men med gott självförtroende inför fortsättningen.

– Kvalet spelar egentligen ingen roll, förutsättningarna var sämre för oss som startade på slutet, I åttondelen är förutsättningarna lika för alla, sa John.

Överlever han näst omgång är jag imponerad. Går han till kvartsfinal är jag mer än imponerad.

.

Backen mellan skidstadion i Laura och presscentret är rätt rejäl, det skiljer närmare 100 höjdmeter och gångvägen runt tar sin lilla tid.

Arrangörerna har därför löst det med en ”skoterbuss”. Rejäla dubbelbandare med släp som tar oss en genväg genom skogen.

Snabbt och smart men lite bumpigt, dessutom gör vi en rejäl tidsvinst på genvägen.

n.

Bilden skulle kunna vara från Västerbottensfjällen men är från Laura ovanför Sotji.

Bergen är låt vara lite högre än våra där hemma med för den skull inte vackrare.

Skotrarna gör annars onekligen att det påminner om Västerbotten.

Tillsammans med sprinttränaren Mats Larsson lämnar Teodor Peterson skidstadion i Laura.

Teodor kan göra det efter ett gott dagsverke. Han och Emil Jönsson tog, om än något turligt, brons i teamsprint och Teodor kan lämna OS med två medaljer.

Ett suveränt facit av en kille som är jätteseriös i sin satsning men som samtidigt kan konstatera att ”det var inte så viktigt” det är ju bara idrott…

En skön inställning från en ”sportfåne” vilken annars folk tycks tro bara tänker sport.

Teodor tänker på annat också.

Det ger honom en avslappnad syn på både med och motgång.

Fick lite kritik för de första avsnitten av min OS studio för att jag filmade mig själv snett underifrån.

Det berodde på att jag inte hitta någon bra lite upphöjd plats att ställa kameran/telefonen på.

Nu har jag löst det, en brödrost på högkant på ett bort gör att jag kommer mer rätt i bilden.

Om jag sedan är rätt i bild eller inte är en annan sak. Studion blev i alla fall bättre.

e.

Solsken uppe i bergen igen.

Härligt allt blir så mycket lättare då.

Kan dock tänka mig lite medaljregn också i fortsättningen.

Medaljregnet under de första dagarna var bara skönt och uppfriskande. Det gjorde oss alla här nere på bra humör.

Regnet i dag var något helt annat.

Blött, kallt och olustigt.

Inga medaljer fick vi heller, det var i och för sig ganska nära i damernas storslalom men samtidigt ändå inte.

Det var något som jag skulle vilja kalla skitdag.

En dag då allt, inte minst vädret var fel.

Jens Byggmark är en av Viasats experter under OS.

Samtidigt håller han igång träningen.

– Det går bra nu, säger han. Jag kör på bra, styrketränar och springer men skidåkningen får vänta ett tag till.

I Sotji är det knappast löst att försöka. Sockersnö som bara rullar undan är inget för en nyligt korsbandsopererad.