Vart skall du när du dör?

Jag läste för flera år sedan en intressant teori i en tidskriftsartikel angående vart vi skall efter det att vårt liv på jorden tar slut. Den vedertagna uppfattningen bland de flesta människor innebär att vi som har skött livet bra får skjuts ”upp” till Himmlen och vi som har betett oss dåligt skall kastas ”ned” till helvetet. Men artikelförfattarens teori var att livet här på jorden redan är ett slags helvete och därför kommer alla att uppleva en ”individanpassad"” Himmel.  

Jag har trots min tämligen religiösa uppväxt ett öppet sinnelag till nya idéer och tänkande. Dessutom läste jag den där artikeln under en period i mitt liv när livet inte var särskilt roligt, bra, berikande, tillfredställande eller i synnerhet inte lätt. Jag har ofta tänkt på den här teorin allt sedan jag läste den och ju äldre jag blir desto mer kan jag föreställa mig möjligheten att det kan bli så när vi dör.   

Trots att vi kämpar, sliter och jobbar hårt för att leva ett gott liv upplever de flesta av oss ändå perioder eller stunder av rent helvete här på jorden!  Orättvisa, svek, sjukdom, arbetslöshet, mobbning, mistande av nära och kära, skam, skilsmässa, ensamhet, svåra olyckor, rädsla, fattigdom, våld, krig o.s.v. gör livet tufft ibland. Utöver dessa smärtsamma mänskliga problem slår också naturen till med jordbävningar, översvämningar, jordskred, vulkanutbrott, tsunami, orkan, skogsbrand, torka och svält.

Usch! Det känns som om vi har haft nog av helvete här på jorden, eller hur? Så trots att jag inte har levt ett helt fläckfritt liv har jag ändå betett mig snyggt 99 % av mitt liv och därför förväntar jag mig en plats i ”min” Himmel någon dag.