Priset för att bry sig

Under vårt 24-åriga äktenskap hemma i USA bad jag ibland min före detta man om hans åsikt eller viljan angående olika frågor om barnen, hemmet eller familjens ekonomi.  Men svaret blev ALLTID antigen ”jag vet inte” eller ”jag bryr mig inte” och därför blev jag tvungen att själv fatta det ena eller det andra beslutet. I början kändes det nästan som en ära att han hade så mycket tillit och förtroende på mina beslut. Men eftersom det inte är så lätt att alltid vara ansvarig för tuffa beslut tog kärleken så småningom slut för min del p.g.a. min växande frustration över att han aldrig brydde sig eller engagerade sig i viktiga frågor.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag har nyss fattat varför min före detta man betedde sig som han gjorde. Jag är precis motsatsen till honom eftersom jag bryr mig! Jag vill ge min åsikt! Jag vill vara engagerad! Jag vill att rätt skall vara rätt! Men när man bryr sig, engagerar sig och kämpar för rättvisa blir man utsatt för stress, svek, frustration och motvind.

Det behövs inte alltid vara en stor dramatisk händelse som stressar mig utan vecka efter vecka av små besvikelser och frustrationer (droppar) som så småningom får bägaren att rinna över. Det känns ibland som om man förgäves stångar sitt huvud blodigt mot en vägg. Så, jag kan nästan förstå fastän inte förlåta min före detta mans sätt att skydda sig mot svek och stress genom att inte bry sig.

Tack gode Gud att jag har en trygg hamn här hemma där jag kan lindra mina vardagsskador! Jag har bestämt mig i helgen att försöka lugna ner mig och att hitta ett hälsosammare perspektiv i det som stressar mig. Trevlig helg Västerbottningar!