I dagens VK finns en artikel angående krisläget som nu drabbar operationscentrum på NUS. En massa narkossjuksköterskor har sagt upp sig och flera hotar att göra likadant. Tro mig när jag säger att det inte är en överdrift att läget är riktigt tufft. Jag jobbar på NUS inom operationscentrum (som ni trogna läsare redan vet) och kan faktiskt bekräfta att det har varit ofattbart mycket jobb i sommar. Operationsschemat brukar dras ner under semesterperioden varje sommar av flera anledningar:

Den första anledningen är att kunna anpassa operationsbelastningen till den halverade personalstyrkan under semesterperioderna. En annan anledning är att alla avdelningarna inom "op-centrum" måste kunna hinna ikapp med underhållsarbete liksom storstädningen, inventering av arbetsredskapen och uppdateringen av rutiner och manualer. En tredje anledning är att det finns en lite högre risk för att patienterna kan få sårinfektion under sommarens varmare väder – särskilt under rötmånaden! Men i sommar är operationsschemat inte särskilt mycket lugnare och ännu värre är att ledningen har valt att ta emot patienter från andra län för att  NUS skall tjäna mer pengar. Vi kan knappt hinna ikapp med kön här i Västerbotten och borde då inte ta fler patienter från andra län!

Jag och mina arbetskamratar känner oss överkörda och nonchalerade när vi försöker få ledningen att förstå att vi inte kan fortsätta med en så hög abetsbelastning. Jag tar tidig semester varje år och har därför jobbat hela sommaren och därför vet jag vad jag snackar om! Vi är mycket stressade och vi har inte haft en enda minut att utföra det viktiga underhållsarbetet som vi brukar fixa under sommaren. Och nu finns det Inte heller en chans att det bli gjort! Till råga på ilskan drabbas vi fortfarande av ombyggnadarbetet som enormt kråglar till vårt arbete!

Jag bad häromdagen en av de högsta cheferna att göra ett besök hos  oss så att "hen" kunde se för sig själv att vi har orimligt mycket jobb jämfört med arbetsstyrkan som finns på plats. "Hen" lyssnade noga och tålmodigt, ställde några frågor och visade en viss medkänsla för vår belägenhet. Men jag känner till ledningen på NUS, så jag har inga större förhoppningar att det blir bättre.

Nu är det fredag och dags för lite skoj inför helgen! Ett kall stetoskop på den här lilla gorilla-babyns varma kropp framkallar en precis likadan reaktion som det skulle för vi människor! Bilden togs på djurparken i Sydney, Austrailien.

Min man är bortrest vid tillfället, så här sitter jag alldeles ensam på tv-soffan och halv-tittar och halv-lyssnar på Allsång på Skansen. Jag ler för mig själv när jag inser att jag har blivit så pass försvenskad att jag verkligen gillar Allsång på Skansen – trots att jag inte känner ingen 80 % av sångerna.

Men ibland kan jag känna mig lite ledsen pga utanförskap när jag ser alla de "äkta" svenskarna som har roligt när de sjunger sånger som ligger i ryggmärgen. Saker som sånger, musik och dofter kan omedelbart framkalla härliga minnen och en härlig känsla av gemenskap – och därför hamnar jag ofta utanför.

Men jag kommer snart att unna mig en skål med nyplockade jordgubbar med socker och grädde – som är också väldigt svenskt. Mums!

Idag blir det rätt så mycket musik! Jag kommer att spela två gånger på musikfestivalen i Stärkesmark – kl. 14 blir det bluegrass och kl. 17 blir det irländsk musik. Det som jag skrev i rubriken betyder att oavsett oväntade komplikationer blir det ändå musik! Det verkar som om det oftast är dåligt väder som blir de oväntade komplikationerna i Sverige, så jag hoppas att väder blir något bättre innan festivalen körs igång. Trevlig helg allihop vad än ni gör.