För 91 år sedan

Idag skulle mamma ha fyllt 91 år om hon inte dött relativt tidigt 1989 vid 67-års ålder. Jag var bara 37 gammal när hon dog och därför hann inte bli mogen nog att komma på flera av frågorna som jag gärna skulle vilja ställa till henne idag. Mamma berättade för mig några roliga historier om sig själv, men även ett par sorgliga historier. Jag är tacksam för att jag åtminstone fick lite uppfattning av hennes bakgrund innan hon togs ifrån mig.

Mamma föddes 1922 i delstaten Pennsylvania men kort därefter flyttade familjen till Bimington, New York där hon växte upp fram till 19-års åldern. Mammas föräldrar, alltså morfar och mormor, var ”andra generationens” invandrare som hade flyttat som unga barn till USA med sina föräldrar från Tyskland respektive Irland.

Familjen flyttade igen till St. Joseph, Michigan för att morfar hade fått ett bra jobb på Whirlpool som fortfarande har sitt huvudkontor där. Bland mammas historier fick jag förstå att hon var plågsamt blyg som tonåring men hon hade bestämt sig för att utnyttja flyttningen till St. Joseph för att få en ny start och komma över sin blyghet.

Hon skaffade ett jobb på en fabrik eftersom hon inte gick i skolan längre än t.o.m. 9:e klass. Hon älskade sitt jobb mest för att hon var mycket skicklig och fick beröm av chefen, som förstärkte hennes självförtroende. Hon stormtrivdes med den sociala sidan av att jobba heltid och att umgås med sina arbetskompisar t.ex. att gå på logdans. Det var på en sådan danskväll som mamma träffade pappa!

Som barn minns jag mamma som en snäll och go och kärleksfull kvinna. Men ju äldre jag blev desto mer insåg jag att mamma ofta drog sig undan och inte såg särskilt lycklig ut. Mamma och pappa gifte sig kort efter andra världskriget när samhällets sociala bestämmelser gjorde att mamma fick sluta sitt älskade jobb och bli hemmafru och därmed isolerad på ett bondgård. Jag tror att bli tvungen att sluta jobba blev det första av flera steg mot det som blev mammas långvariga depression.

Mamma började anförtro mig det som gjorde henne ledsen eller orolig. Fastän jag var bara 15-16 år gammal bad hon mig emellanåt om råd om hur hon skall hantera sina bekymmer. Nu som vuxen inser jag att mamma blev förkrossad av flera händelser och bekymmer varav det värsta var min psykiskt sjuka syster. Men mamma hade flera såväl äkta som inbillade bekymmer som jag inte vill nämna för att jag lovade hålla dem hemliga.

Jag tänker ofta på mamma och nu med 60-års livserfarenhet har jag kommit på några saker angående henne. Alla människor upplever sorgliga händelser och mindre roliga perioder i livet som de flesta klarar av. Jag har insett att mamma var en sådan person som hade svårt att hantera livets svåraste tillfällen. Därför skulle jag vilja ställa flera frågor till henne för att kunna förstå henne ännu bättre och även att kunna ge henne goda råd och därmed lindra hennes smärta.

Om ni orkar kan ni läsa lite mer detaljer om mamma på en av mina tidigare blogginlägg.