Cirkeln är fullbordad

För tjugo år sedan i USA följde min då 15-åriga dotter med mig för att hämta ett paket. Den kvinnliga, något äldre expediten vid disken justerade glasögonen flera gånger och kämpade att läsa det lilla referensnumret som stod på mitt kvitto. Efter några försök räckte hon över kvittot till min dotter och sa med ett skratt – jag behöver låna dina ”unga ögon”. Min dotter läste upp referensnumret utan problem och jag fick slutföra mitt ärende.

Igår på jobbet kämpade jag att läsa artikelnumret på en 1,1 mm borr. Jag justerade glasögonen flera gånger och använde avdelningens kraftigaste förstoringsglas, men det gick inte. Till slut gick jag fram till en ung kollega och sa med ett skratt – snälla, jag behöver låna dina unga ögon!  Kollegan log brett, tog borren och snabbt läste upp artikelnumret för mig – UTAN att ens använda avdelningens svagaste förstoringsglas!

Sån’t är livet. Ge och ta… och hjälpa varandra vid behov. Nu känns det som om cirkeln är fullbordad, åtminstone när det gäller behovet av att låna unga ögon!