I februari beställde jag min nästa elbil, en KIA E-Niro. Prognosen låg på leverans i september men strax innan semestern förklarade säljaren Andreas att det nog snarare handlade om oktober eller november.

För tre veckor sedan blev jag uppringd av Andreas där han förklarade att han fått tag i två E-Niro som inte blivit sålda på grund av finansiella problem. Den ena av dem hade exakt samma spec. som den bil jag beställt. Om jag var intresserad så kunde jag få den i slutet av augusti. Det var jag.

I förrgår ringde Andreas igen och meddelade att jag kunde få hämta ut bilen på fredag denna vecka om jag så önskade.
Gissa om jag så önskade !!!

Klockan 14:00 på fredag hämtar jag alltså ut min elbil nummer två. Vid lunchtid på lördag åker min fru, mina tre yngsta barn och jag till Umeå för att därifrån flyga till Turkiet på semester i en vecka.

Min hustru var först ytterst tveksam till att använda den nya elbilen för vår färd till Umeå. Hon vet hur jag blir när jag kommer över ny teknik och befarar därför att vi kommer att missa flyget. Efter en stunds övertalning gick hon med på att ta E-Niron i alla fall.

Mitt tyngsta argument var den miljöskuld som vi ådrar oss genom att flyga till Turkiet (man får passa sig så man inte drabbas av Gretas onda öga).

Min plan är att, till viss del, klimatkompensera genom att låna ut vår E- Niro till min kusin som bor i Umeå men arbetar som lärare i Ö-vik. Det innebär 100 mil mindre fossilbilkörning vilket knappast kompenserar för hela vår resa men det är alltid något.

Denna klimatkompensering är dessutom dubbelbottnad i det att jag samtidigt försöker locka min kusin att skaffa en elbil. Vi får se hur det går med mina frälsningsförsök!

PM/190814