Tidigt på morgon i dag nåddes jag av den ofattbart tragiska nyheten att den kvinna som knivskars i Visby i går och senare avled var Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Jag gör därför ett extra blogginlägg för att stanna upp och uttrycka min omtanke om hennes närmaste anhöriga, personlig saknad och hedra hennes minne.

Jag träffade henne redan 2010, som en konsekvens av att jag flyttat till Lappland och då var skolchef i Sorsele kommun. Hennes beskrivning av förebyggande arbete på olika nivåer i form av en triangel, och sedan flera med sina toppar mot varandra för bättre samordning av insatser på motsvarande nivåer blev direkt vägledande för hur jag själv började tänka om skola, elevhälsa, BUP, habilitering, primärvård, psykiatri m.m.

Så sent som för ett år sedan fick jag också vara med och ta emot SKR:s s.k. Psynkpris i kategorin samverkan från henne, tillsammans med min fru och Storumans kommun för arbetet med suicidprevention i den s.k. B4-gruppen (som jag bl.a. gav namn åt utifrån en tolkning av forskningen om vilka insatser som är effektiva för att förebygga självmord, nämligen inom fyra områden Bemöt, Behandla, Bygg och Begränsa). Ing-Marie berömde då särskilt att vi utgått från forskning och evidens och sedan skapat en modell för konkret arbete med särskild anpassning till förhållandena här, i glesbygd.

Det är med bestörtning jag inte bara konstaterar att ytterligare en människa mördats i Sverige utan att det i detta fall också drabbar så många olika personer eftersom Ing-Marie Wieselgren var en röst för personer med psykisk ohälsa och hade så många kontakter, stor påverkan och var en så klok person som jag och säkert många med mig har inspirerats av.