Häromdagen gick jag förbi en gatubrunn och stod plötsligt framför ett djupt, svart hål. Tänk om ett barn hade fallit i. Vad skulle jag göra då? Hur skulle du göra?

Skulle du försöka få upp barnet – eller skulle du bara gå förbi och tänka: ”Den brunnen är inte mitt ansvar?”

Så kom jag att tänka på alla de barn som fastnat i köerna till BUP. Bryna i Lycksele blev bara 11 år i väntan på en utredning under mer än 10 procent av hela sitt liv.

Hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi göra allt vi kan för att barn ska få snabb hjälp – eller ska vi bara säga: ”BUP är inte vårt ansvar – det måste regionen fixa.”

Förra året tog 11 barn i åldern 10–14 sina liv i Sverige, den högsta siffran på över 20 år. Det är ovanligt att så unga barn begår självmord, men det är en vanlig dödsorsak när ett så ungt barn dör. Suicid är ett misslyckande för BUP, hela vårt samhälle och ett globalt folkhälsoproblem som orsakar svårt lidande för nära och kära, produktionsbortfall, och stora kostnader.

För mig som politiker är detta helt oacceptabelt och KD i Storuman har kommit fram till att om inte BUP klarar av sitt uppdrag – måste kommunen lösa problemet – och betala för utredningar, behandling och hjälp! Vi kan inte låta våra barn ta sina liv under tiden vi träter om vem som är ansvarig! Det är väl snarare den som är oansvarig som måste betala skadestånd?

För mig är detta inte ens ett dilemma! KD i Storuman beställer gärna utredningar från externa aktörer och skickar sedan räkningen till Region Västerbotten – men om regionen inte betalar så måste vi stå för kostnaderna!

1. Vi måste göra det av etiska skäl – för att minska lidande och ohälsa – när vi kan!
2. Det blir snabbt stora kostnader för skola, socialtjänst, sjukvård m.fl. om vi inte ger snabb hjälp. Ett självmord i 10-årsåldern kostar dessutom samhället i storleksordningen 100 miljoner kronor.
3. Det rör sig, i praktiken, om få individer i en liten kommun och ju tidigare hjälpinsatser, desto lägre kostnader och bättre för alla parter – men bokstavligt talat, livsfarligt att låta bli.

Det är aldrig för sent att göra rätt – utom när det gäller suicidprevention. Där måste vi göra rätt – innan det blir för sent!