Illusion

Hennes vackra ögon lyste som aldrig förr, hjärtat bultade taktfast och hårt i ett ökande tempo. Hon var rädd på ett sätt som fick hennes ben att slå ihop precis vid knäskålarna. Hennes namn var Beatrice och hennes liv skulle just förändras för evigt. Hon visste att inget mer skulle bli detsamma och hon hade sig själv att skylla, hon hade varit oaktsam för de tecken hon känt under en lång tid. Mannen som stod framför henne var enorm, hans ögon stirrade rakt mot henne med en intensitet som värmde upp det lilla rummet där de befann sig. Det enda ljus som fanns kom från det lilla fönstret som blickade ut mot den nedåtgående solen. Regnet slog hårt mot fönsterblecket och förstärkte på det sättet stämningen som fanns i rummet. Taklampans sken hade abrupt tystnat, helt utan förvarning. Allt hade tystnat, musiken från radion, pumpen till akvariet och surret från den lilla bordsfläkten som stod stående i ett hörn i rummet intill. Redskapet i mannens hand gnistrade till då den mötte en av de fåtal strålar som lyckats leta sig in i det lilla rummet. Hon kunde inte fly längre, mannen var klädd i vitt och var mycket bestämd i sin framtoning. Hon såg att det omöjligt kunde finnas något gott i honom. “Du får ursäkta”, sa han med en förvånande mjuk stämma, “strömmen är strax tillbaka, sätt dig ner i stolen” hon hade inget annat alternativ än att lyda..då hon såg vad som liknade en injektionsspruta i den stora mannens händer så brast hon ut i gråt, mannen i vitt harklade sig och fortsatte “-är det första gången?” Beatrice svarade inte hon bara nickade försiktigt. Hon hade precis fyllt 16 år och drömmarna i hennes inre var fortfarande oförstört vackra. “-Det är ingen fara, det är alltid värst första gången” Rummet fylldes plötsligt av ett varmt starkt sken och det började åter surra från den gamla radion som stod på en hylla till höger om stolen hon just satt sig i. Ventilationen började åter sprida frisk luft i det sterila rummet.. “-simsalabim, vad var det jag sa?” Han skrockade högljutt och sträckte fram handen mot henne, “- Välkommen Beatrice, det är jag som är din tandläkare, mitt namn är Sten Marklund “