Fredagsmyyys ?

Tårarna rann nerför hennes rosiga kinder i en ström som hon aldrig förr varit med om. Hon kände någonstans i sitt innersta att hon hade sig själv att skylla, det var hon själv som gjort valet, ingen annan. I tanken gick hon igenom skeendet som fått henne till denna bistra avsats i sitt liv. Hon sökte fulländning och nya kickar. Hon hade familj sedan flera år tillbaka, 4 barn som sökte hennes kärlek och fann den i hennes alltid vidöppna famn. Såg hon krasst på situationen så var det just barnen som var orsaken till tårarna, hon visste det men kunde inte i hjärtat säga till dem att hennes tårar var deras fel, det var som sagt hennes eget val. Hon var urless på detta, ville ha förändring, men orkade inte genomföra den. Hennes man brydde sig inte i problemet, han var inte mycket till hjälp men sanningen var att hon hon inte heller diskuterat igenom detta för henne så svåra beslut.
Tårarna fortsatte komma, nu i än större omfattning hur det nu var möjligt, det brände bakom hennes nu sköra och ansträngda ögon, hon tog beslutet att det var nog nu, kvinnan skulle samla familjen för att meddela att allt var över nu, det var förbi. Det spelade ingen roll längre för det var hennes liv, hon skulle splittra familjen men de skulle inte försvinna helt ur hennes liv..de skulle komma att anpassa sig till slut…den utlösande faktorn var löken inte tacosen eller fredagsmyset i sig utan den förbannade löken, tårarna sved så oerhört och hon fann inget annat råd än att komma till beslutet att det var över nu….äntligen!