Garn

Benen fick inget fäste, inte blicken heller, irrade som en blind fårhund. känslan hade kommit fortare över mig än en raggardusch. Tankarna virade in sig i varandra, likt ihoptrasslade garnnystan. Hjärtat brast direkt jag insåg att hon var borta, jag märkte det med ens jag klev ut genom dörren. Hon kom in i mitt liv likt en virvelvind som ökat från noll till hundra i ett nafs, hon sökte sig direkt till roten av mitt hjärta där hon levt och verkat ända sedan jag fick min första kontakt med henne. Jag sökte med blicken efter spår men kunde inte se klart för allt snurr i tankarna som försökte hitta svar på hur detta kunnat ske. Fotstegen knarrade på den vit snötäckta marken och jag kände en tår trilla nerför mina blossande kinder. Kom fram till det ställe där jag lämnat henne föregående kvällå fann bara en liten miniatyrsnöhög. I vredesmod sträckte jag fram mina skakande händer samtidigt hade hjärnan skapat en enda tanke, göra snöboll! Grep tag i snön som fanns framör mig i högen och började forma massa i ursinne till en hård perfekt rundad boll, tog sikte på närmaste gatlykta och fick följa dess snabba bana innan bollen fann sitt mål, – bullseye!…kände mig direkt skamsen och började flacka med blicken över närområdet för att registrera eventuella vittnen till mitt utbrott, såg något glimma till lite till vänster om mig, precis där jag skapat min målsökande missil, något svart å blänkande…svart chrome!!!! jag hade hittat dig igen mitt hjärtas dam, detta med snö å små miniatyrbilar är oftast ingen fulländad kombination för en något morgontrött snöbollskastande Sjöström med snurr i huvudet