Odimensionerat

Jag såg dig komma in ensam, mina ögon försökte febrilt hitta igen dig då du blandade dig i mängden. Jag trodde inte att kärlek kunde uppstå så fort, visste nog bara inte att du fanns där ute. En blick kan verkligen säga så mycket och kan visa vad du känner utan att yppa ett ord. Jag hoppades innerligt att du hann se mig innan du försvann in i den oräkneliga massan. Sen dök du bara upp igen, mitt framför mig, hjärtat hoppade över ett slag sedan ytterliggare ett, fasen det kändes farligt hett detta…efter att ha missat sex slag så dunkade hjärtat igång igen, mer snabbslående än nånsin. Du var fortfarande i mitt blickfång, hann precis sträcka ut en trånande hand mot dig och vidröra dig, känna din elektricitet strömma genom min annars så svala kropp, sedan började du att röra dig sakta sakta från mig. Hann se din profil ett par gånger till innan du försvann igen, denna gång för evigt mest troligt…men att det kan finnas så kvistfria perfekta exemplar av granvirke värmer gott i en hyvlares barkiga och skeva hjärta!!!! Have a nice time over the seas in another mans home….brädjäkel!!!…