Locket på…

”Du svängde verkligen i ditt sätt gentemot mig, gick sällan att avläsa vilket mottagande man skulle få av dig då man lirkade upp ditt tysta sätt att vara. Nästan varje dag så gick jag dig till mötes för jag visste precis vart du befann dig. Jag måste erkänna att du verkligen visste din plats, än fast jag aldrig sagt åt dig en endaste gång att du var tvingad. Ibland kastade du åt mig saker som stod mig dyrt för att en annan dag toksvängt till att skänka mig leenden och inkomster. Du har verkligen stått robust och sällan vacklat än fast du ibland bara stått å gapat för att vinden tygat dig under natten. Märkte idag att du börjat ha svårt att hålla tätt dock, din hud kunde inte stå emot det yttre trycket som det utsatts för, det är nog dags att se till att ge dig den vård du behöver eller så pensionerar jag dig för alltid med ett kast på metallåtervinningen kära postlåda”….