luftbubblor

Av , , Bli först att kommentera 6

 Saknar stunderna med dig, saknar din hjälpsamhet, allt gick så enkelt, så lätt. Du rörde om min tillvaro totalt och gav mig dina bästa år. Du fick mitt hjärta att bli ett romantiskt pariserhjul med höga toppar och djupa dalar. Bistod mig under tillväxtperioderna av mitt liv och gav mig på så vis lite högre trivselvikt. Nu var allt över, vår magi var tillända. Vissa saker här i livet blir som vinet bättre med åren men vi mattades tyvärr i alltför rask takt, hann som inte med att rotera runt vår egen axel och hitta snurret igen som skulle bli vår egen eriksgata genom livet. Du gav upp, oförklarligt fort men vet väl ändå nånstans att jag brukat dig för hårt. Även du ville ha lite smörjning mellan varven men det fanns ingen tid, vi lever i ett konsumtionssamhälle som skapar hål i plånböcker och gör våra skallar mer hårlösa efter, eller inför nya inköp, som skänker oss kortvarig tillfredsställelse…Nu har alltså min vän elvispen gett upp och dags att skaffa ny apparat som hjälper mig skapa mer uppsnurrande verksamhet i min annars enkla tillvaro…..lite kalare på huvudet dock innan ny modell blev bestämd…;)

Andnöd

Av , , Bli först att kommentera 3

 ”Rummet gick lite åt det ljusgula hållet, utsmyckningen var lika sparsamt tom som en tömd spargris. stod några kemikalier på en trähylla lite till vänster om där jag satt placerad på stolen. Känslan av viktlöshet överföll mig där jag satt som på en tron. Likt en fjäder så vandrade jag lite vaggande fram och tillbaka med mina ben som blivit stumma av stillasittandet. Det var ingen cell jag blivit inlåst i, utan det var den fria viljan som styrt mig till denna för mig prekära situation. Det började sticka i ögonen, näsan fick även den problem att fungera normalt. Att det kunde vara mina sista sekunder här på jorden slog mig inte då jag med högburet huvud satte mig i denna sits…minnen från fornstora dagar började tränga igenom det grumliga dunklet i mitt inre som stanken föranlett, fanns bara en räddning, måste ut och det fort, tänk om bara benen ville bära mig också….Allt vaggande med mina ben fram och tillbaka började nu ge resultat, modet reste sig som en hel fjällkedja och flykten kunde ta sin börja…Dags att lämna dasset för denna gång, borde skaffa mig en timer så det inte upprepas….”

Jubileum

Av , , Bli först att kommentera 4

Att det kunde kännas så här efter ett år tillsammans. Ingen meny avskräcker dig, ingen handlingslista blir skriven, eller behövs. Semesterplanerna går på automatik dit jag vill. Jag får tom ligga i fosterställning så ofta jag önskar å få iväg en ytterst diskret smygare mellan varven utan klagan. Du skänker ödmjukt mig allt jag suktar å trånar efter, behöver bara fråga mig själv så vet jag att även du tycker detsamma. Vi är förenade i en trust där ingen av oss har hjärta eller förstånd att lämna den andre. Visst saknar man ibland den där speciella glöden och värmen man kan få av en annan person men som sagt den som trånar efter mycket mister oftast hela stycket. Mitt första singelårs jubileum går av stapeln nu i oktober och jag har kommit på mig själv att vara kär som aldrig förr (nästan) i mig själv…så puss å kram på mig, detta har jag gjort rätt bra…undrar hur länge detta håller, den som räknar får se…

Munläder

Av , , Bli först att kommentera 4

Du är så mjuk, inbjudande, skön! Din uppbyggnad är perfektion! Du har alltid tagit musten ur mig då jag lämnar dig för dagen. Dina egenskaper är helande och mjukgörande för själen, känner mig alltid utvilad efter många ljuvliga timmar i din omslutanse närhet, du kan som ingen annan locka mig med din tystnad. Ska tillbringa ändlösa timmar med dina släktingar i helgen, känns inspirerande, men vill på något sätt understryka att du inte behöver känna dig hotad än fast de är lite yngre och lite mer stylade. ingen är som du ändå, vi är ying & yang helt enkelt…ifall du skulle höra lite på omvägar att jag talar alltför varmt om dem så måste du förstå att det bara handlar om ren buisness. Smörjer mina mungipor med mjukgörande salva så orden ska få strömma fritt ur mig. Om du vill så kan du se mig som något du skapat, alla varma ord som jag kommer uttala är din förtjänst, har gått i din skola där du skänkt mig kunskapen jag bär om er. Komfort, kvalite, uppbyggnad, skönhet är några av ledorden som följer med mig under helgens mässa där sängar ska få frälsa de ännu ofrälsta…välkomna in och provligg ni oxå vettja! wish me luck… 

Motiverande

Av , , 8 kommentarer 5

 ojdaaaaa, skojigt, fantastiskt, superskoj, otroligt!!! funderade lite för mig själv ifall någon läser det jag skriver om och velade lite framåtillbaka hur man kunde få svar på den frågan. Hittade, fyndig som jag är svar på frågan, finns tydligen en statistikknapp som man kan hitta under kontoinställningarna….kalasroligt att så många följt med mig hittills, gläder mig enormt! Motiverande!

Tårar….

Av , , Bli först att kommentera 3

Kudden kommer kramas sönder inatt, små servetter kommer att ligga strategiskt till på nattduksbordet för att vara beredda att ta emot mina tårar. Vår resa är på väg att ta slut, vår gemensamma musik håller på att tystna. Bitterheten jag har inombords efter vår seperation idag vet inga gränser. På kort tid så har vi hunnit skapa minnen från otaliga resor. Natten kommer att bli fylld av kval, fylld av frågor och med en undran ifall jag tagit det rätta beslutet att skicka iväg dig, ibland måste man nog vara isär ett tag för att förstå att vi var eller faktiskt är den perfekta kombinationen. Mina händer har vant sig vid att vidröra dig, mine sinnen likaså…ok, nu är det ju bara för en dag som våra vägar är okorsade  och vet i mitt hungrande hjärta att vi återser varandra imorgon efter att din behandling är avslutad. Att lämna in bilen på verkstad är verkligen hjärtskärande, undrar ifall mitt kära fordon känner samma lika…tillåt mig tvivla

Snedsteg

Av , , Bli först att kommentera 2

Mina ben skakade, kroppen skälvde i dess innersta märgcellsmolekyl, var sannerligen inte beredd och rustad för att ta den här faighten med dig idag. Kände inga andra känslor än tomhet då du grep tag i mig och fick mig ner på marken,. Allt går så fort nu då man blivit lite äldre eller också är hjärnan lite mer rutinerad så den jobbar helt enkelt betydligt snabbare än kroppen. Whatsoever så visste jag redan innan jag klev ut från lägenhetsdörren att detta kunde ske, men än hur förberedd man tycker sig vara så blir man ändå slagen med häpnad över hur du med dina egenskaper har styrkan i dig att förändra klimatet till den grad att jag nu ligger här nedanför bron facedown å bara hämtar luft. Började annars fridfullt med blickar både framåt å till höger och vänster, bara för att pejla läget lite som brukligt är när man vill se sig omkring. Det första benklivet ut gick bra men på det andra så hade du nån gång under natten skapat en hinna på bron som inte mina ögon hann registrera förräns det var försent, flög som en rugguggla vars vingar vore lika bärande som ett järnspett och välkomnade på så sätt halkan för första gången, har inte saknat dig ett dugg!

Fingertoppskänsla

Av , , 4 kommentarer 2

Det var en sån där dag igen, hjärtat var vidöppet och lika skört som ett löv som torkat av vindar och solstrålar. Hade lite spring i benen och begav mig ut på ett litet strövtåg i naturens bländande prakt. Fick se en uppenbarelse framför mig, desto närmare vi kom varandra desto mer slog hjärtat. Wow, döm om min förvåning då den underbara skapelsen började ta till orda, utbytte ett leende hej till varandra innan hon sade – Men oj, vilken liten hmm grej du har, hennes ord fick mitt amokspringande hjärta att stanna. Kunde man vara så rättfram verkligen? Hur kunde hon veta? Kan man googla sånt? Försökte febrilt kontra med att hitta defekter på ”läckerbiten” utan att lyckas. Hon var bedårande helt enkelt. Hennes leende smälte polarisar snabbare än ozonhålet och hennes ögon kunde värma ett helt gasoldrivet gatukök under en månads tid. Tänk tänk tänk, jag manade mig själv till stordåd, jag skulle bara hitta rätt i tankarna och kontra ner henne totalt, men vad fanken skulle jag säga? Tystnaden tog överhanden och jag kände att tungan inte ville forma orden åt mig, jag bet nog för hårt i den. Antar att jag såg ut som ett avverkat skogsskifte med bara en endaste stubbe kvar å den stubben var jag….”-Jag menade inget illa alls” sa hon till slut för att bryta den pinsamma tystnaden. hennes pekfinger började peka mot mig stannandes vid min midja, jag hann tänka att säger hon nåt mer nedlåtande så ska jag allt visa henne, om inte med ord så med handlingskraftigare beteende, primalskrik alltså… men innan hon sa något mer så fortsatte hennes pekande hemska finger förbi mig å landade lite vid min sida. Hennes groteska hemska ordfräsande läppar rörde sig igen ”Vad är det för ras på din lilla grej till vän, världens sötaste,” hennes blick gick förbi mig rakt mot lilla voffsan som tagit skydd bakom husses ben…..Oj så vackra hennes läppar blev igen och tänk vilken aura hennes ljuvligt pekande finger spred kring sig….

dagen före dagen efter

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar upp helt ovetandes om vad det ska bli av denna dag, vet bara att den kommer att bli vad jag gör den till. likt kameler som söker efter vattenhål nån gång mellan ändlöst traskande så har jag letat och till slut funnit dig. Du är sådär vackert oförstörd och som en Ford Granada så smeker du alla mina sinnen, härliga former å schysst "avgasrör". Beundrar dig för att du alltid finns, och alltid kommer finnas för mig så länge mina lungor tillverkar syre. Du gör underverk med mig, får mig att le än bredare och även le lite längre i tid. Mitt gråa hår kan du inte förändra till mörkare igen, du gör mig istället eventuellt mer grå, men vad gör väl det då du alltid tar emot mig med öppna armar. Jag tar dig i mina utsträckta armar och lovar att vårda dig som det anstår en riktig partyprisse. älskade lördag jag lyfter dig till skyarna även denna gång på mina svaga armar, låt oss utforska dig tillsammans..vi bildar en pakt av längtan och förhoppningar och jag lovar dig att jag ska förvalta dig alldeles ypperligt.

Nemesis

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag besprutade förbannelser galet kring mig. Hoppade av och an i vild förtvivlan, ändå ville du inte lämna mig ifred. Prövade med naturliga metoder och andra trix för att slippa ha dig så tätt inpå, och så ofta…du kom när jag minst behövde det. Ok, det kunde väl inte du veta kanske, men jag tycker du borde känt min desperation och respekterat min vilja att få bli lämnad ifred. Försökte kväva dig, försökte med att dränka dig men var kanske för mjuk i mitt agerande. Försökte till och med muta bort dig för har hört att money rules men du bara tjurade ihop å angrep mig än värre. Till slut så tog jag mig friheten att bara ge blanka f-n i dig å då verkade även du ge upp ditt brutala känslokalla grepp om mig….tänk vad härligt skönt det kan vara att få bli befriad från sin plågoande….nästa gång du kommer så vet jag iallafall i vilken ände jag ska börja i…skönt att äntligen bli hickfri!!!……..livet leker igen…..hick……..men vaaaad?