Rött är sött…

Hon doftade underbarare än våren, hon var brunare än chokladen som smält ut över bakverk som stoppats i ugnen. Palmernas blad vandrade stilla framåter som om de vore ett gammalt gift par som strövade på förrädisk is. Solen hade attackerat oss våldsamt från både höger och vänster och rakt framifrån, vilken resa, vilka människor, vilka underbara minnen att ta med sig. Benen kändes dock lite geleaktiga efter allt spring upp och ner till det svalkande havet, fick man inte kondis av detta så fick man det nog aldrig. Vid varje morgons uppvaknande så låg vi länge å bara tittade medans den andre stillsamt vaknade till sans för att sedan bara stilla försvinna i varandras trånande blickar…Livet var underbart att leva, även här nånstans på andra sidan jorden. Sanden som försvann mellan tårna på våra promenader var som gjord för gudar och gudinnor, den kändes knappt förräns man på natten undrade lite vad det var som kändes som kuddar nere vid sängens ände. Nånstans där ute i det underbara havet så hördes en båt som använde sin mistlur för att på så sätt få en mindre båt att vika av från sin felaktiga kurs, den hördes högre och högre och nästan mer ondskefull för varje ny signal..Till slut upphörde även den sista ljudstöten att störa min fantastiska frid…..TUUUUUUUUUT…..va fanken var det nu då?…slog upp mina ögon och gnuggade liv i dem medans tutet fortfarande ekade vidare utanför mitt dvalliknande tillstånd…då ögonen till slut började se igen, jag antog att det var för allt havssalt som de utsatts för, så tornade en makaber syn upp sig framför mig….Fann mig själv sittandes i min bil vid ett rödljus på tegsbron som tydligen av signalerna bakifrån att döma inte visade rött längre, drog mig hastigt till minnes att jag sett en turistbuss med någon palm lackerad på sidan av den, sedan så var det visst kört för en soldyrkande 70-talist för den här gången….sorry alla medtrafikanter men drömma är halva nöjet då man är livsnjutare av rang….