Mörker

Det bara svartnade för ögonen då det stod klart för mig vad som hänt. Inte av ilska, för arg vet jag knappt vad det är eller vad det går ut på. Helt apropå så hade mina ögon inget mer att se, inget mer att blicka på eller över. Kändes samtidigt tok ensamt, som om det bara var jag kvar i hela världen. Kall inombords blev jag också men inte direkt direkt utan tog som en stund innan ryggraden kändes som genomborrad av istappar. Visst, jag är en man och vi män överdriver gärna, inte för att jag vet varför, antar att det klär oss…på tal om kläder så är det nog det som är räddningen för min kalla kropp, om det inte vore så förbenat svart omkring mig så skulle jag nog ta tag i mig själv och gå längs altaret mot garderoben och finna lite plagg som skänker mig det jag söker, men först måste jag göra något åt mörkret som anfaller mig…tar beslutsamt tag i problemet och för en hand över luggen och stryker den bakåt bort från mina förblindade ögon,klart!!! Fast ljuset kom inte åter, fortfarande svart runt om mig, känner på mig att något är tokfel, känner även att jag redan kläder på kroppen hade också…men vaaaad? Plötsligt får jag en aha-upplevelse, det finns ett samband mellan mörkret och kylan, ett samband som inte hade något med alltför lång lugg att göra….trevade mig sakta upp från soffan där jag tydligen befann mig och törnade ganska direkt ihop med boven i dramat, elementet…ett element som arbetat alltför länge och alltför hårt för att tina upp mig, tärde tydligen för mycket på automatsäkringen som inte stod pall längre…som sagt en bra karl reder sig …hmmm….någorlunda….själv.