Symbios

 vi lever verkligen i symbios du och jag, den senaste veckan så har vi tagit hand om varandra som om vi vore en sockerkakssmet som tar hand om sötbegäret…Jag kastar lystna blickar på dig så fort jag ser dig, vet inte om det handlar om åtrå eller ren överlevnadsinstinkt. Den värme som vi skänker varandra är ljuvlig som våren eller snapsen på midsommaraftonen. Jag sjunger lovsånger till dig under ynka tre månader om året, så jag förstår dig helt ifall du skulle tappa tron på oss som om vi vore en ständigt förlorande lottorad . Din lyster är inte riktigt vad den varit längre men vad gör väl det, ditt sinne och din förmåga att ge mer än vad då får tillbaka är bedårande. du är kravlös men min kärlek till dig är ändlös….kära underbara sofftäcke du är bara ändlöst sanslöst bedårande…