Komplikationer

Av , , Bli först att kommentera 2

De kom från var sitt håll, de minskade snabbt på avståndet mot sitt mål som visade sig vara jag. Satt som förstenad av rädsla och oro och sökte utvägar. Trots deras ålder så rörde de sig med en snabbhet och beslutsamhet som jag så här i efterhand tror berodde på visst vinintagande. Satt där jag satt i mitten av smeten. Min mor höll en sax och hennes väninna måttade med sina fingrar…de var över mig i ett nafs, slet drog, måttade, bytte av varandra och måttade och måttade än mer och klippte till slut till både här och där…tacksam att de bara klippte i håret så här i efterhand….problemet är att de två båda använder sig av glasögon och man kan nog försiktigt anta att även vinet spelade in i avståndsbedömningen och i själva klippfasen…det är också tur att man sällan synas från bägge håll samtidigt då man rör sig ute bland folk så ingen kommer nog att märka av det hela nämnvärt mycket men själv så får man sig ett gott leende då man kikar in "verket" i spegeln… Då min far var i livet så ägde han en båt tillsammans med en vän, en båt som de tillsammans döpte till "Enigheten" den ena sidan var röd medans den andra var blå. Många var nog förvånade över att se en blå båt lämna kajen och en röd ankra upp vid densamma vid fisketurernas slut..men skoj hade de! Ha en mysig fredag på er….nu blire å glögga för jögga :)…

Bollar…

Av , , Bli först att kommentera 2

Slappnade av och lät tyngdlagen agera. Landade mjukt på det vita täcket med armarna lätt isär. Blicken spanade mot den mörka skyn och såg inget annat än skuggor och någon enstaka stjärna som letade sig igenom molntäcket som verkade finnas ovanför mig. Högerarmen for ut från kroppen i en uppåtsvingande rörelse där den vid rörelsens högsta punkt släppte iväg något från handen upp mot mörkret. Blundade hårt och väntade, inget hände, spärrade upp hörselgångarna för att åtminstone få fatt på ett ljud som kunde vägleda mig om hur siktet var inställt, för varje träff indikerade ett ja i beslutsfattningen och varje miss ett nej, använder mig av 10 präktiga snöbollar så att chansen till ett ja också ska finnas.. På sommaren går saker lätt, tar bara ett blomster och plockar blad efter blad för att hitta vägledning i kniviga frågor. Som ”Älskar eller älskar inte” fast byter ut mot ett ”ja” eller ett ”nej”…är man en velpelle som jag verkar vara så finner man lösningar på sitt eget speciella sätt, för det finns fördelar och nackdelar med allt desto mer man ”grottar” in sig i problematiken…märker dock idag att min lösning kanske inte är den mest lysande problemlösaren då frågan som avhandlades var ifall jag skulle klä på mig eller inte idag….nåja man lär så länge man lever…eller? Hmmm ut till snöhögen igen, återkommer i ärendet…..atjooooo…

Tolv å tolv å tolv

Av , , Bli först att kommentera 2

Så var då dagen här, den är lömsk i sitt sätt att vara. Fem timmar och tjugo ynka minuter kvar att hålla sig gömd på…det sägs att sifferkombon idag medför lycka ifall man skulle till å gifta sig så det gäller att ta skydd bakom bord, stolar, snöhögar, klädstycken å under långa bordsdukar. För inte ska man väl torska dit idag inte? Visste noll om detta då mina ögon slogs upp imorse och jag vill gärna vara lite beredd med dels att svara JA och dels med att fixa nån sorts morgongåva å bröllopsresa…visst i fanken måste hitta någon kandidat också…Jaja Rom byggdes inte på en dag, så därför fortsätter jag nog med att gömma mig tills klockan slår om till nytt datum, för man vill som inte stå med byxorna nere å verka oplanerad…bättre fly än illa fäkta alltså.

Fåfängt…

Av , , Bli först att kommentera 3

 Handen tryckte tillbaka mitt huvud, satt som i ett skruvstäd. Visste att smärtan skulle komma någorlunda anmäld men den blev ändå oanmäld. Kroppen skrek men min mun teg som en pantominartist. Att inte visa tecken på att smärtan var på väg att förinta mig var min ledstjärna, hoppades klara mig igenom även denna prövning men tog det inte för givet. Greppet runt min panna hårdnade än mer och nästa attack med tortyrredskapet var nära förestående…"piiiongg" lät det högt i mitt huvud direkt följt av smärta…ett skratt ekade utanför min omtöcknande sfär följt av ännu ett gapskratt. Den skrattande torteraren började söka kontakt med mig för hon harklade sig lite, antar att det var för att kväva den sista skrattsalvan..-"Vill man vara fin får man lida pin" …hennes ord ekade starkt i mitt arma huvud, röööven så ont det gjorde…öppnade mina ögon och tittade med ett öga på torterredskapet och med det andra på den som höll i det lilla vassa verktyget… Min mor skrattade högt igen medan hon visade mig pincetten och dess skarpa käftar…att dra långa ögonbryn är baske mig ingen barnlek..vi män ska vara lite förmer i vårt sätt att vara förskonade från denna syssla. Vi ska jaga å kunna göra eld och provligga soffor…thats it…Ni kvinnor är mer skapta för den kosmetiska smärtan och ni är dessutom bättre på att ta saken i egna händer… Nu blire alvedonläge…;).

Nyfiken

Av , , 2 kommentarer 6

 Vem är du som sätter sånt bryller i min skalle, märker att du varit runt mina domäner å kikat runt lite. Du ser väldigt väl vem jag är men du är lite svårnådd och anonym själv… ser avtrycken av dig men ser inte så mycket mer. Det jag också kan tyda är att du inte är ensam. Ni rör er i flock, en härlig flock av öppensinnade å goa å glada…inte undra på att man blir lite nyfiken…på er blogg-läsare! Värmer i hjärtat att ni hittar hit till mig, uppskattas väldeliga…samtidigt väldigt svårt att veta ifall man är ute å cyklar ensam i skrivarmörkret, sätt era avtryck ni underbara också…kram på er

Hasta la vista

Av , , Bli först att kommentera 3

Du har lyckat hålla dig undan i snart tre hela veckor, jag har försökt med alla till buds stående medel att hitta dig tidigare men din list var för svår. Fokuset att nå fram till dig har varit lika stort som vitvalens gap som fångade Pinoccio. Har arbetat både dagar,kvällar och helger på att hitta dig igen. Blod, svett,stickor,huvudvärk och otaliga psykbryt har kantat min sökning och nu har jag så äntligen lyckats få fatt i dig… imorgon är din sista dag på flykt från mig för denna gång. Känner mig målinriktad och väldans sugen på dig och det du har att erbjuda mig underbara ledigvecka….imorgonkväll halv sex så blire lite hasta la vista från jobbet igen…till we meet again dear….:)

Smitning

Av , , Bli först att kommentera 2

Överraskad, förvånad, lämnad, känns som jag håller på att tappa delar av mig själv som jag egentligen inte vill mista. Att det just skulle hända i jultid gör inte saken ett dugg bättre, kan knappt tröstäta längre. Maten brukar jag annars uppskatta enormt vid denna tidpunkt på året. Antar att jag får ta med mig minnena från fornstora dagar och glädjas åt den tid som varit, alltså inte älta…men varför just nu, saknar dig käresta….det var knäcken som tog knäcken på den lagning i munnen som jag nu modstulet tittar på liggandes tryggt i knäckens alltför hårda smet…bara att bita ihop, nä justja, inte det heller nä…tror jag ringer 112 å anmäler dig för smitning!

Trevlig helg på er!

Symbios

Av , , 2 kommentarer 2

 vi lever verkligen i symbios du och jag, den senaste veckan så har vi tagit hand om varandra som om vi vore en sockerkakssmet som tar hand om sötbegäret…Jag kastar lystna blickar på dig så fort jag ser dig, vet inte om det handlar om åtrå eller ren överlevnadsinstinkt. Den värme som vi skänker varandra är ljuvlig som våren eller snapsen på midsommaraftonen. Jag sjunger lovsånger till dig under ynka tre månader om året, så jag förstår dig helt ifall du skulle tappa tron på oss som om vi vore en ständigt förlorande lottorad . Din lyster är inte riktigt vad den varit längre men vad gör väl det, ditt sinne och din förmåga att ge mer än vad då får tillbaka är bedårande. du är kravlös men min kärlek till dig är ändlös….kära underbara sofftäcke du är bara ändlöst sanslöst bedårande…

Frestelser….

Av , , Bli först att kommentera 4

 Hiskeliga tider vilken attraktionskraft du besitter, varm av känslor, hade jag varit en vulkan eller geiser på island så hade jag spytt ut allt överflöd av lava och ånga bara för att på så sätt komma ner till normal kroppstemperatur. Hjärtat bunkar idogt i takt med mina nerver som verkar lite disorienterade för dagen….undrar i mitt frustrerande sinne hur jag ska närma mig dig utan att vara för framfusig och bränna mig på dig ifall du skulle känna dig lika het som jag. Jag kan förnimma mig vårt senaste möte med välbehag ett välbehag som höll i sig långt efter att jag åtnjutit dina fröjder. Du täcker ett sånt stort spektra av känslor inom mig så mina ben bara skakar av abstinensen. Dina läppar är dock alltid förseglade och stumma så därför är det inte lätt för mig att tyda dig, veta vad du känner om du nu känner nåt överhuvudtaget för mig. Du är alltid klädd likadant men det stör mig inte alls för det du har på insidan är lika obetalbart som att få tillbaka återbäring på tankkortet…Nu är det bara några få timmar kvar tills våra, eller iallafall mina, sinnen får åtnjuta dig min kära frestelse som heter jansson i förnamn…du skänker mig kanske nåt extra kilo men det är det värt så här i kyligare tider….love ya’

Mörker

Av , , Bli först att kommentera 4

Det bara svartnade för ögonen då det stod klart för mig vad som hänt. Inte av ilska, för arg vet jag knappt vad det är eller vad det går ut på. Helt apropå så hade mina ögon inget mer att se, inget mer att blicka på eller över. Kändes samtidigt tok ensamt, som om det bara var jag kvar i hela världen. Kall inombords blev jag också men inte direkt direkt utan tog som en stund innan ryggraden kändes som genomborrad av istappar. Visst, jag är en man och vi män överdriver gärna, inte för att jag vet varför, antar att det klär oss…på tal om kläder så är det nog det som är räddningen för min kalla kropp, om det inte vore så förbenat svart omkring mig så skulle jag nog ta tag i mig själv och gå längs altaret mot garderoben och finna lite plagg som skänker mig det jag söker, men först måste jag göra något åt mörkret som anfaller mig…tar beslutsamt tag i problemet och för en hand över luggen och stryker den bakåt bort från mina förblindade ögon,klart!!! Fast ljuset kom inte åter, fortfarande svart runt om mig, känner på mig att något är tokfel, känner även att jag redan kläder på kroppen hade också…men vaaaad? Plötsligt får jag en aha-upplevelse, det finns ett samband mellan mörkret och kylan, ett samband som inte hade något med alltför lång lugg att göra….trevade mig sakta upp från soffan där jag tydligen befann mig och törnade ganska direkt ihop med boven i dramat, elementet…ett element som arbetat alltför länge och alltför hårt för att tina upp mig, tärde tydligen för mycket på automatsäkringen som inte stod pall längre…som sagt en bra karl reder sig …hmmm….någorlunda….själv.