Rättvisa….

 Du gick sönder i mina händer för ett halvår sedan, har ägnat tid och omsorg för att vi åter ska bli ett med varandra och på så sätt ligga rätt i tiden. Det är helrätt att förlåta helt enkelt….Det verkade på något sätt som om din energi började avta, dina steg blev lite mer osynkade, tappade takt och fart. Vet ännu ej i dag ifall det berodde på att vi inte var varandra nära längre eller ifall det hade att göra med att din helhet inte längre var hel. Under de sista dagarna har jag ödslat både tid och pengar för att du ska bli min värdefulla och visa livskamrat igen, det började med ett nytt armband men märkte då jag stirrade stint på ditt vackra urverk att din själ tagit skada…..blev även till att köpa ett nytt batteri för att få din takt att bli oklanderligt rättvisande igen….trodde jag ja, du sackar fortfarande efter och jag gör mig redan nu beredd att föra dig till den sista vilan….tack för den tid som varit, i ur och skur…