Skatt….

 Visste att smärtan skulle komma, visste att syret i mina surt förvärvade muskler skulle ta slut och börja orsaka krampsymptom…Kände mig som Indiana Jones där jag svingade mitt vapen fram och tillbaka sökandes efter den ultimata skatten…Kartan var memorerad sedan länge i mitt huvud, så jag visste vilka leder som var mer framkomliga än andra, visste att det skulle bli en duell mellan vass vilja och slögt vapen…vad kunde jag göra annat än att kämpa in till det sista? Alla utväxter som stod i vägen i min kamp fick vika ner sig för min vilja att lyckas i mitt värv..armarna hängde utefter min kropp kippandes efter än mer syre till dess nu nästan kraftlösa attacker…återstod nu bara den sista striden, manade mitt inre att våga orka, våga lyckas…höjde min högra arm och avslutade med ett snitt som gick från höger till vänster,  en effektivitet sällan skådad skördade sitt sista offer för idag…andades tungt när jag så till slut la ifrån mig oumbärliga redskap till vapen, ett leende tvingade sig fram vid min nedre högra sida av underlöpp, spred sig till ett leende och mynnade ut i ren glädje…tänk så skönt att vara nyrakad!