Vägs ände….

 Vi har kommit till ett vägskäl du och jag. För att ta oss vidare på vår gemensamma resa tillsammans så måste jag sätta mig själv på prov och avstå dig under ett par dagar. Jag måste låta någon annan lägga hand på dig, få dig att resa dig ur spillrorna och få dig att blomstra ut som aldrig förr. Känns dåraktigt att utsätta mig för sådan tortyr men känner att jag måste. Jag kommer att lämna dig över till någon annans vård bara för att du åter ska bli hel igen. Har hört på dig att du inte varit 100% men inte tänkt så mycket mer på det, trodde i nin enfald att det kanske skulle gå över med växlande årstider ute och värmande solterapi men icket…nu står jag här med nycklarna till ditt underbara hjärta vilandes i min hand och begrundar ditt vackra yttre och känner mig glad över vetskapen att vi snart skall fortsätta vår roadtrip tillsammans… Kära bil, detta verkstadsbesök är inte för evigt, det är bara början till något bättre….