Återseende….

Kändes som mina ben stod på varsin sida av lögdeälven, stod brett och vankade fram å tillbaka för att finna balansen…det har sannerligen varit ett omvälvande dygn utan dig. Nu sneglar jag lite blygt åt ditt håll och kan knappt värja mig längre, vill känna dig nära igen. Ögonblicket blir än mer fulländat då solens strålar letar sig fram och skänker dig än mer lyster. Jag ser på dig att även du längtat efter detta crecsendo av känslor som nu inte kan hålla sig inom ramarna längre…tar mod till mig och tar första steget, närmar mig dig med en grace som om jag vore en varg från junsele-trakten. Min hand tar upp nyckeln till ditt ljuva hjärta och jag trycker på upplåsningsknappen som får dig att lysa upp som om du vore en reklamskylt på time square…äntligen är vi ett igen efter gårdagens och dagens verkstadsbesök där du blivit än mer perfekt i min värld….