Tarzan

 Har sett tecken på att mitt liv måste börja ta en ny riktning. Celibat är nog en utväg ur det hela. En avhållsamhet som kommer få mig gråta krokodiltårar och få sinnet att bli ursinnigt…Genom att ta emot allt gott som du har medfört så har jag växt ur kostymen lite, har utvecklats och frodats och njutit av att skörda dina frukter…att utvecklas så mycket på så kort tid medför dock vissa besvär, framförallt klädkontot blir överbelastat likt grekiska övärldens ekonomi…kliver även denna dag in i mitt självvalda celibat och hoppas snart hitta formeln att forma mina tankar på ett sätt som Tarzan fångar sin lian på jakt efter sin Jane som i sin tur kafferepar i okänd oas…solen kommer fortsätta gå upp även imorgon även om det kommer ta en stund extra innan jag märker det. Ögonen kommer vara lite tröttare bara av vetskapen att vi inte finns på samma sätt längre, tog ett ödmjukt och långt farväl av dig nyss och kikar trånande på mina nyinköpta byxor som väntar på mig, en väntan och längtan som är ömsesidig. Har gett mig den på att få känna ditt tyg mot min hud så därför har jag valt denna väg i avhållsamhetens namn…inget mer gofika på det underbara lokala konditoriet alltså, äre celibat så är det, å har man med vilje köpt för små byxor så får man stå sitt kast….än fast det smärtar i hjärtat….