…magi…

De säger att blixten aldrig slår ner på samma ställe två gånger….medger att den logiken i viss mån funkar för mig att ta in, men samtidigt inte…hos mig slår den ner daglig dags..likt en mygga som bara är försvunnen då den gäckar dig i mörkret så överger du mig var dag…vi som funnit tryggheten och näringen i varandra, vi som skapat magi, vi som utforskat varenda skrymsle av världsalltet..tydligen så räcker all världens magi inte till för dig för du lämnar mig ändå som en liftare efter skogsbilväg som möter en bil i karesuando, snopen…jag har inget mer att erbjuda dig än bara det jag redan ger dig och det är där kruxet ligger…jag räcker helt enkelt inte till för dina omättliga behov…vet att det ligger i sakens natur att det ska vara på detta sättet och jag accepterar det tillslut till fullo, men allt sker liksom så abrupt, jag vill alltid nära på dig en stund till för utan dig vore jag intet..saknar dig min älskade sömn, fast desto mer man saknar något desto mer längtar man…ses ikväll/inatt igen underbara sömn…