Årsbästa?

Oj, är det dags nu redan igen? Tycker det går fortare å fortare framåt än fast det ska gå lite tyngre rent fysiologiskt sett. Nu har jag alltså känt mig själv i ytterligare ett år å blir vad det verkar inte så hiskeligt mycket klokare för det. Hinner nästan inte ens med att bli gråhårig längre, inte för jag vet ifall det är positivt eller negativt men det visar sig nog till slut det också. I dagens teknologiska samhälle så vore det inte fel att kunna pausa lite mellan varven så man hinner njuta än mer av vad som erbjuds och snabbspola förbi de mer trista ögonblicken, men det är nog ofta så att det är de trista man lär sig mer utav, som får en att vakna till. Men i startgroparna står jag iallafall redo för ännu ett startskott som ska se till att man tar sig upp på dagarna med ett leende eller iallafall ett begynnande sådant och sen att man hittar igen sängen även fortsättningsvis på kvällarna. Så lycka till på mig själv i min strävan efter det perfekta hinderloppet som ska bli mitt bästa år hittills…bara det inte blir nåt felsteg i nån vattengrav så finns förutsättningarna till ett dunderlöp…bara synd att man blitt lite mer lomhörd så det skulle inte förvåna ifall det blir ett par omstarter efter vägen bara för att man varit lite för ivrig att komma iväg…