toppformad….

Hon var som en persiljesmörsindränkt lövbit för mina sinnen. Hennes glada sätt tog mig bokstavligt talat på sängen. Kroppsspråket hon sände mig virvlade upp en tornado som skulle skrämma växthuseffekten på flykten. Tänk att ett återseende kan väcka till och med det vissnaste löv till liv igen, en härlig känsla att få uppskattning på ens enkla sätt att vara människa. Hon la sig direkt på min arm som verkade skänka henne trygghet, äntligen någon som begriper sig på vad trygghet är i sin mest enkla form. När så väl lugnet åter lagt sig så lydde hon mina minsta vinkar, hon dansade, ålade och grät på mina distinkta uppfostrande ordrar, det är verkligen härligt med sån respons, det handlar nog mycket om vad man som alfahanne kan locka med också. Verkar som att man har ett ganska brett register att komma med också…iallafall ur en hunds perspektiv. ..