Hotat regionalt självstyre?

Göran Hägglunds utspel om att avskaffa landstingen och föra över hälso- och sjukvården till staten är inte en ny idé. Moderaterna återkommer också till den med jämna mellanrum. Den bubblar upp då och då i de borgerligas retorik.

Tror de att den regionala utvecklingen blir bättre av att den styrs utanför regionen? Skulle länets olika föreningar få ha kvar sitt stöd? Eller de vårdplatser vi har ute på sjukstugorna exempelvis, vilket är ovanligt i övriga landet, menar de att en statlig sjukvård skulle försvara dem?

Jag tror inte det. Poängen med att ha ett regionalt självstyre är att kunna göra val och prioriteringar utifrån lokala förutsättningar och viljor. Indelningen i län och regioner fungerar lite som försäkringar – de behöver ha den storlek som gör att de får tillräckligt underlag, omfattar tillräckligt många, för att systemet ska gå runt. Vi kan exempelvis se att NUS inte skulle klara sig med bara Västerbotten som underlag, medan hälsocentralerna täcker mindre upptagningsområden. Beslutsrätten bör därefter ligga så nära medborgarna som möjligt. Inget säger att det skulle bli mer eller bättre vård med staten som huvudman. Särskilt inte med en borgerlig regering. Snarare skulle det lokala inflytandet beskäras.

Det hela blir luddigt. I ena stunden talar borgerligheten väl om att satsa regionalt för att i andra stunden helt vilja skala bort det regionala självstyret, samtidigt som de också motarbetar eller duckar för frågan om en framtida region i Norrland.