Nu har julfriden infunnit sig i Obbola. Julkorven är stoppad och all mat är klar. Men efter att läst vk.se och artikeln om Aijaz Farooqi som jobbar sin 24 julafton går tankarna till alla er som jobbar och tryggar vår välfärd även under en helg som denna, ni är utan tvekan helgens stora hjältar.
God jul till er alla!

Dagens industri, DI, skrev häromdagen en artikel om att skatten höjs på många håll nästa år. Det känns lite som att det handlar om gungor och karuseller. Tjäna in på gungorna det du förlorar på karusellen.

Regeringen sänker skatten. Pengar till välfärden tryter. Då måste kommuner och landsting höja istället.

Men skillnaderna från ett nollsummespel är dock flera. För det första blir det större regionala skillnader och större skillnader mellan fattiga och rika kommuner/landsting om de själva måste stå för mer av finansieringen. För det andra har staten till skillnad från kommuner och landsting fler sätt att ta in skatt på än inkomstskatten, vilket skulle kunna ge en bättre fördelningspolitik. Till sist, och möjligen viktigast; de skattesänkningar som regeringen gör är främst riktade till de rika, medan skattehöjningarna som kommunerna och landstingen gör är lika alla. Resultatet blir en omfördelning till de rikas fördel.

Nästa år höjs skatten för 31 procent av medborgarna, 106 av landets 290 kommuner påverkas, enligt DI. Regeringen måste ta mer ansvar för välfärdens finansiering och fördelningen måste se bättre ut, enligt mig.

Socialdemokraterna satsar 371 miljoner mer än regeringen på landsbygden. Det är mycket bra och gynnar inte minst i Västerbotten. Ett levande län kräver helhetssyn i politiken. Regional utveckling ger bättre förutsättningar för att bedriva hälso- och sjukvård.

Socialdemokraterna skriver såhär i ett pressmeddelande:

Representanter för flera ideella organisationer, bland annat ABF, Civilförsvars­förbundet och Hela Sverige ska leva, har i ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt och landsbygdsminister Eskil Erlandsson uttryckt sin oro för de delar av neddragningen på landsbygdsprogrammet som drabbar den ideella sektorn.

– Vi delar den oro som finns över regeringens neddragningar på landsbygds­programmet, säger Sven-Erik Bucht, regionalpolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Den ideella sektorn är en självklar del av landsbygds­utvecklingen. Vi socialdemokrater tillför 371 miljoner mer än regeringen till landsbygdsprogrammet i vårt budgetförslag.

– Förutom stödet till ideell sektor finns det med vårt förslag också utrymme för snabbare utbyggnad av bredbandsnätet, stöd till servicen på landsbygden och för att utveckla det ekologiska jordbruket, säger Anna-Caren Sätherberg, regionalpolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Det är särskilt viktigt att mobiltelefonerna fungerar i hela landet.

Bakgrunden är att Reinfeldt misslyckades med förhandlingarna om EU:s lång­tidsbudget och att Sverige därför mister 500 miljoner från landsbygds­programmet. Trots löften från Centerpartiet om full kompensation i regeringens egen budget så valde regeringen att bara skjuta till 129 miljoner. Socialdemokraterna tillför 371 miljoner mer än regeringen till landsbygdsprogrammet i vårt budgetförslag.

I Sverige vill folk ha en generell välfärd som fördelas efter behov. Svenskar stödjer också att vi har hög skatt om den går till välfärden, samt att de som har mer pengar betalar mer i skatt. Men det vill inte Moderaterna. Så för att kunna sänka skatten, och mest för de rika, och få folk att acceptera det, säger regeringen att de sänker skatten mest för de fattiga. De säger en sak, men gör en annan.

Regeringens inkomstskattesänkningar fungerar ungefär så. Exempelvis: låt säga att den som tjänar 10000 får en skattesänkning på 5 procent, medan den som tjänar 30000 får en skattesänkning på 3 procent. Då har den med lägre inkomst fått större skattesänkning – eller? Ja, det stämmer i procent. Men inte i kronor – och det är kronor vi handlar för. I kronor räknat får den som tjänar 30000 en större skattesänkning, nämligen 900 kronor, och den som tjänar 10000 får en mindre, 500 kronor. Den som tjänade mer, fick också mer i plånboken i skattesänkningen.

På det här sättet går skattesänkningarna till de rika. Men regeringen säger tvärtom, och vänder på procent och kronor. I verkligheten ser fördelningen av skattesänkningarna ut såhär:

Förra bloggen visade hur pengarna till vården ser ut i verkligheten, jämfört med den bild regeringen vill ge. Att inkomster måste ställas i relation till kostnader. Samma sak kan egentligen sägas om arbetslöshetsstatistiken.

Moderaterna säger att tvåhundratusen nya jobb har skapats, vilket låter bra. Men det blir inte så meningsfullt utan att berätta att befolkningen samtidigt har ökat – och dessutom ökat mer än antalet jobb. Följden blir att andelen arbetslösa har ökat. Alltså att arbetslösheten har gått upp. Arbetslöshet och sysselsättning mäts oftast i procent för att det ska ge en bild av förhållandet. När regeringen tillträdde låg arbetslösheten på drygt sex procent. Nu är den på drygt sju.

Så om vi pratar om antalet fler i arbete, måste det ställas i relation till antalet utan. Att arbetslösheten idag är högre än när regeringen tillträdde är förstås ett misslyckande.

Såhär har antalet arbetslösa, i tusental, utvecklats mellan 2003 och 2013 enligt SCB (högerregeringens politik påbörjades 2007):

Regeringspartiernas mixtrande med siffror går vidare.

I Norran försöker Kristdemokraterna sig på konststycket att få skattesänkningar och mindre pengar till välfärden att framstå som mer pengar till välfärden. Ungefär som att säga att en lönesänkning skulle innebära en lönehöjning. Om någon övertygas låter jag vara osagt, men jag tror uppriktigt sagt inte att särskilt många känner igen sig i bilden av att välfärden badar i pengar. För det gör den inte heller, vilket är uppenbart för den som följer debatten. När KD nämner siffror tar de inte hänsyn till inflation, löneökningar och större befolkning, vilket trixar till det. Inte heller berör de konsekvenserna för den enskilde, för ekonomin och för välfärden av att arbetslösheten ökat under högerregeringen.

De skiftar istället fokus genom att framhålla andra reformer de genomfört. Men då reformer som ratats i utvärderingar eftersom de är både dyra och ineffektiva.

Jag har respekt för att KD och övriga i högerregeringen vill förändra samhället. Att de inte tycker att jämlikhet är viktigt, att de hellre ser marknad än generell välfärd och att de vill beskära demokratins räckvidd till förmån för individers plånboksbeslut.

Men Socialdemokraterna vill se motsatsen och väljer istället jobb, utbildning och välfärd före skattesänkningar.

Regeringen har sedan den tillträdde inte tillfört en enda verklig krona mer till hälso- och sjukvården.

Trots det är Moderaterna duktiga på att prata om hur mycket pengar de ger. Ibland nämns miljardsummor. Men det handlar då om ”nominella” tal. En statistisk sammanställning visar hur läget ser ut egentligen med hur mycket pengar hälso- och sjukvården fått ( klicka på bilden)

De pengar som avsätts till hälso- och sjukvården i landet har varit oförändrade sedan regeringen tillträdde (i bilden nämnda som ”kostnader”). Och då är dessutom de skattehöjningar som landstingen själva gör inräknade. Regeringens påstående att de ger mer pengar stämmer inte, i relation till utvecklingen. För samtidigt har saker blivit dyrare och befolkningen vuxit. En jämförelse kan vara löner. Våra löner är jättehöga jämfört med tidigare generationers. Men samtidigt har priserna höjts också. En liter mjölk eller bensin är dyrare idag än förr. Det går inte att bortse ifrån.

När hänsyn är tagen till inflation, löner och befolkningsökning blir bilden rättvis. 2006 var ”kostnaden” för hälso- och sjukvården totalt 177 miljarder. 2012 var den 174 miljarder. Det har alltså stått stilla – till och med minskat lite.

Varje år ökar priset på verksamheten för landstingen. Nya behandlingsmetoder och bättre mediciner gör att hälso- och sjukvården utvecklas. Men det måste betalas för. Och det får landstingen ingen hjälp av regeringen att göra.

Däremot visar en ny opinionsundersökning att sex av tio svenskar tycker att en femte inkomstskattesänkning inte är bra. I motsättningen mellan skattesänkningar och välfärd väljer svenskarna välfärd. Det ger hopp om framtiden för hälso- och sjukvården.

Framåtandan är stor i inlandskommunerna. Det är tydligt under den lilla turnén jag är på nu.

Först träffade jag företrädare för Region 8, ett samarbete mellan åtta inlandskommuner, där vi pratade samverkan mellan kommun och landsting. Tongångarna var mycket positiva.

Därefter deltog jag i invigningen av Hälsorummet i Slussfors. Jag måste säga att det är en alldeles speciell känsla att där få höra en äldre människa säga att den upplever sig vara i världens centrum och framtidens framkant.

Efter att Slussfors bjudit på god och hoppfull stämning for jag vidare till Hemavan, där det blev ett samtal om rekrytering och hur vi klarar utmaningarna vi står inför.

När vi jobbar ihop och över gränser i länet – då händer grejer. Det bekräftades idag.

Igår samlades företrädare för Socialdemokraterna i de fyra nordligaste landstingen för att diskutera vilka utmaningar vi står inför och vilka lösningar som vi vill se. Vi delar förutsättningar när det kommer till frågor om geografi och demografi. Tillsammans kom vi dra till att göra gemensam sak kring några frågor.

Rekrytering – vi kommer ha ett stort behov av vård- och omsorgspersonal framöver, särskilt behövs specialistläkare inom allmänmedicin, och vi ser behov av fler utbildningsplatser och gemensamma strategier för att locka kompetens till våra län.

Glesbygdsmedicin – det är ett område där vi ligger i världstoppen. Det arbetet ska utvecklas och lyftas upp nationellt.

Finansiering – Socialdemokraterna vill tillskjuta två miljarder kronor till hälso- och sjukvården, till att börja med, vilket skulle innebära 62 miljoner mer till Västerbottens läns landsting varje år.

Det finns mycket som förenar oss i norr och vi blir starkare när vi jobbar ihop. Det här är ett bra sätt att gå framåt tillsammans. Men ännu bättre vore det förstås om vi fick en ny regering som förstår att värdera hälso- och sjukvården – det blev inte minst tydligt efter rapporterna om hur det är ställt med den i landet.

Under dagen har Lena Hallengren, vice ordförande i Socialutskottet och Socialdemokraternas nationella talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, haft konferens tillsammans med oss landstingspolitiker från de fyra nordligaste landstingen.

Temat är vilken politik vi ska ha gemensamt i valet 2014. Idag har vi ett läge då all utveckling i hälso- och sjukvården, måste mötas genom omprioriteringar inom samma ram.

Vi socialdemokrater vill kunna erbjuda det bästa. Samtidigt ser vi hälso- och sjukvården som en del av en välfärdspolitik för jämlikhet och frihet till alla. Det gör att vi måste ha både spets och bredd.

Fram till valet kommer vi därför att presentera prioriterade punkter för att förbättra hälso- och sjukvården i landet, med fokus på finansiering, kompetensförsörjning, fördelning och patientens behov i centrum.

Vårt vägval är till skillnad från borgarns inte att sänka skatten, privatisera och styra vården som en marknad, utan att satsa på mer personal, möta de ökade behoven och ha fokus på jämlik vård.