Gamla sjukhusets vara eller icke vara

Rivningen av gamla sjukhuset är en komplicerad politisk fråga som vi har jobbat med under en lång tid. Det finns ett gediget material om konsekvenserna med olika alternativ. Att i en debatt beskriva alla frågeställningar som man måste ta ställning till för att kunna ta ett helhetsbeslut i frågan är inte lätt. Jag skall med denna blogg försöka beskriva dilemmat vi har i frågan.

Psykiatrin har mycket stora behov av att få nya lokaler för att klara sitt framtida uppdrag. Lokalernas utformning och möjlighet till en god utomhusmiljö är direkt avgörande för att vården skall bli framgångsrik. Psykiatrin har stora behov av att bli en integrerad del av övrig sjukhusvård och närheten till akuten är ett direkt krav för att klara både patienters säkerhet och möjlighet till god vård. Alla andra förslagna till placeringar av ny psykiatri skulle ge avkall på någon eller några av dessa punkter.

Vårdens utveckling går snabbt, lokaler som vi byggde så sent som på 60 talet kan vi konstatera inte klarar att uppfylla dagens krav på sjukhuslokaler. Detta medför att många delar av Norrlands universitets sjukhus (NUS) i dag inte lämpar sig till annat än kontorslokaler eller mottagningslokaler. Problemet är att dessa inte är möjliga att ersätta på grund av dess placering i ”mitten” av området, vidare skulle inte vården kunna upprätthållas om dessa hus skulle rivas. Det är omöjligt för oss att sätta upp en skylt ”stängt på grund av ombyggnad välkommen åter om 4 år”.

Gamla sjukhuset är i dåligt tekniskt skick och kostnaden skulle bli ca 120 miljoner för att återställa det till brukbart skick. Problemet är att det efter en ombyggnad inte skulle vara användbart till sjukhusvård och sådana lokaler har vi inga behov av. Husets konstruktion medger inte att vi ändrar indelning eller på annat sätt gör huset användbart för våra behov. Blir inte beslutet att huset skall rivas kommer huset inom en snar framtid att stå tomt.

Framtidens angöring för patienter till NUS kommer inte att ske med bil i samma utsträckning som i dag på grund av miljöaspekterna. Det är därför mycket glädjande att vi har fått en mycket bra angöring av tåg med Botniabanan och snart även Norrbotniabanan och en bra bussangöring, detta är investeringar på miljarder som är gjorda. Skall dessa miljarder förvaltas rätt kan inte vi bygga ut NUS långt från denna infrastruktur, så det är helt uteslutet att vi skall bygga ut NUS på andra sidan Köksvägen.

Det kan ju inte ha gått någon förbi att vi i dag har svårt att ekonomiskt klara våra åtaganden i vården. Behov hos medborgarna överstiger de resurser vi har att förfoga över. För att klara detta måste vi hela tiden se till att alla resurser används effektiv. Ett led i detta arbete är att flytta samman verksamheter som kan ge effektiviserings vinster, detta är en central del i vårt förbättringsarbete. Med detta arbetssätt som grund kommer vi att flytta de stödjande verksamheterna till ett och samma ställe. Med det faller behovet av kontorslokaler och gamla sjukhuset är inte ett alternativ för att lösa detta problemen.

Frågan om rivning av gamla sjukhuset skall ställas mot utveckling av vårt universitetssjukhus och möjligheten att sätta psykiatrin på framsidan och i framkant av utvecklingen. Med det gedigna material och arbete som tagits fram i ärendet ser jag inte något bättre förslag till beslut än att gamla sjukhuset rivs och ett nytt psykiatrihus byggs på platsen.