Trygghet

I vår glesbygd med ett minskande befolkningsunderlag så minskar servicen från alla håll, vi som kommun måste också se över kostnader eftersom kommunens intäkter blir mindre värda och minskar. Vi påminns ofta om hur det var ”förr”, men det var då fler som delade notan.
Trygghet i samhället känner vi när vi vet att någon ”tar hand om oss”.
Vi hade imorse ett besök i Åsele av ”inbrottstjuvar” -men polisen var snabbt på plats, det var det trygga svar som jag fick av de berörda. Även om man inte kunde förhindra eller ta fast gärningsmännen så ingav den snabba insatsen en trygghet. Media skrev tidigare i veckan om hur poliser i inlandet pensioneras och kommer att pensioneras men ej ersätts och att det då blir betydligt glesare mellan ” konstaplarna i inlandet”.
Med detta så måste vi redan nu göra oss hörda och ta upp dialog med myndigheterna så att vi inte kommer i ”Ambulansläge” igen.
Alla i inlandet vill bibehålla tryggheten och ha kvar de resurser för trygghet som finns men vad händer när det ” offentliga ” måste minska utgifterna för att intäkterna minskas eller den solidariska fördelningen ändras?
Människan är praktiker och söker alternativa lösningar, här behövs samverkan !

Återkommer i ämnet senare!