Ett år går fort 17

Vinterfiske är tålamodsprövande. Mycket snö och rejäla isar som tar kraften ur en när man ska borra några hål. Fisken är slö den här årstiden, nya vatten så man får pröva sig fram. Tur det finns gofika i ryggsäcken. Fläsk, korv, ost att grilla. Jag är bekväm så det får duga med en tetermos och festisar till det. Elden är viktig, mysig och trevlig när man stannat för att fika.vi har ju några vindskydd att söka upp så det blir nya fikaplatser hela tiden.

http://sodralappland.nu/wp-content/uploads/2018/04/rastplatser.och_.utflyktmal.lomsjo.2018.04.20.pdf

Kulturen lever vidare med den historik som finns nedtecknad för de olika rastplatserna runt byskogen. Jag är ju uppvuxen på ”grannmarken” så historier och umbäranden från forna tider länkas samman via levnadsöden som berättats. Dom hade ett strävsamt, hårt liv bara två, tre generationer före mej. Där överlevnad och mat på bordet inte var självklarheter. Här och nu snurrar elmätarn, ljust, varmt och skönt inne. Kyl och frys fyllda med mat. Varmt och kallt vatten i kranar. Funktionella kläder och skor för olika väder och årstider. Bilens motorvärmare startar jag från frukostbordet. Sen iväg på jobb.

Ibland 50 mil enkel väg för att jobba ihop slanten som ska betala min bekvämlighet. I en by som Lomsjö finns det en gemenskap och hjälpsamhet kvar från forna tider. Vi har flera föreningar för gemensamma intressen. Bygdegården med bagarstuga, samfälligheten med gemensamma markområden. Fiskevårdsområdet för förvaltandet av fisket inom byns marker, sågföreningen för byasågen och många fler. Årsmöte där vi får beskrivet aktuellt läge och framtidsplaner för de olika föreningarna, val av styrelser som ska verkställa vad årsmötet bestämmer och ekonomi för verksamheterna. Här finns gemenskapen. Några ställer upp i varje förening och hjälps åt för att skapa verksamhet. Och de flesta deltar vid de för byn gemensamma aktiviteterna. Det är trevligt med denna byagemenskap, lite skvaller, lite bekymmer som dryftas och vi hjälps åt där det behövs.

”Det är inte lycka som gör oss tacksamma, utan tacksamhet som gör oss lyckliga”