Noterar en intressant krönika i Dagens Samhälle, där Paula Neuding problematiserar tematiskt kring rubriken ”När murarna rämnar i åsiktskorridoren”.

Sverigedemokraterna har varnat för en rad av de företeelser vi idag ser ske i Sverige. Vi har kommit med förslag för att hejda detta långt tidigare. Fokus har emellertid istället för att diskutera vår faktiska politik – istället vart på politik och åsikter diverse opinionsbildare avsett klistra på partiet.

Det här fortsätter förstås än idag.
Även om åsiktskorridoren successivt rämnar, och fler partier börjar ta våra idéer (partier – ofta utan några ideologiska skäl för att annektera dem), så finner jag ofta att våra företrädare får intervjuer om hur enskilda medlemmar agerar, eller intervjuas under mediala narrativ där man för en på förhand bestämt linje för att inte ge vårt parti mer stöd.

Det hela är förstås väldigt bakvänt. Principiellt visar det emellertid på vikten av att låta dialog föras särskilt högt till tak, nyttja åsiktsfriheten, och problematisera pragmatiskt.