Jag har sett att S-märkta folkbladets ledarskribent trevande försökt rättfärdiga sociala medias ageranden, trivialisera dem likväl som (i vanlig ordning) fascism. Allt i ett paket vederbörande klär med titeln ”därför behöver vi mer polarisering”.

Fascineras över att Socialdemokratiska folkbladets ledarskribent menar att kapitalet ska få bestämma vem som ska höras och synas. Frågan är om skribenterna haft samma stora förtroende för kapitalet om big-tech valt att censurera bort exempelvis Kamala Harris?

Budbärarimmuniteten – ni känner till grundstenen som gör att posten inte straffas varje gång något illegalt skickas med brev?
Sociala media tillåts budbärarimmunitet (mere contuit) såvida man inte väljer att plocka bort användare eller inlägg – väljer sociala media att göra det så går de över gränsen till att bli publicister istället. Det vill säga att sociala medier själva väljer vilket innehåll de ska publicera. Sociala media bygger på att enskilda användare tillför innehåll, inte att big-tech själva gör det.

Här är det lätt att man som ledarskribent eller politiker klappar sig själv på axeln för det inlägg man skrivit om hur stygg ens meningsmotståndare är, och att big-techs agerande i just det här fallet är ok. När Twitter väljer att ta bort en användare med cirka 100 miljoner följare är det inte vidare demokratiskt att tycka att detta är ok – än mindre att hurra över det.

För vår del har jag tidigare problematiserat just att Sverigedemokraternas företrädare stängts av från sociala media, Jonas Andersson från Skellefteå bland annat. Det är klart bekymrande.