Mattias Karlsson medverkade i SVT:s intervjuprogram ”Min sanning”, där han utgick ifrån sina erfarenheter som partiveteran. Personligen har jag inte haft jättemycket med Mattias att göra, men de gånger man träffat honom i avslappnade sammanhang så har han tydligt varit väldigt jordnära och – alltigenom – vettig.

För egen del har jag endast vid enstaka tillfällen råkat ut för NMR och motsvarande. Det enda jag direkt tydligt kommer ihåg var tillfället i almedalen då diverse NMR-sympatisörer gick omkring och försökte ta bilder av partimedlemmar som andra NMR-sympatisörer försökte komma nära genom att spela bekanta med SD-medlemmar.

Snackade med några gamla arbetskompisar (från tiden man svetsade) i helgen över messenger, och fick frågan av en särskilt nära arbetskamrat varför jag håller på med politik.

Jag svarade att det förstås handlar om att göra saker bättre. Att jag är övertygad om att oavsett vilket parti man väljer att engagera sig i, så är tanken att föra samhället framåt.

Därefter frågade min fd arbetskamrat uttryckligen varför jag ids, vad poängen är, när jag ändå bara blir kallad nazist.

För min del var jag ytterst osäker på vad han menade. Men förutsatte att det var senaste tafatta försöket av låtsaspartiet AP(asså gamla rättvisepartiet-offensiv) att vinna en debatt genom att brunsmeta undertecknad. Sleepy-Jan Hägglund som med etablissemanget försöker plocka poäng när man saknar vettiga argument för sina teser.

Mitt svar till polarn var rätt tydligt, att jag blivit brunsmetad av samtliga övriga när argumenten deras inte räckt till. Att det vart så sedan jag engagerat mig politiskt.

Samtidigt är det intressant att se hur Sleepy-Jan vill attrahera SD-väljare och SD-medlemmar genom samma fattiga gamla etablissemangsargument man ser exempelvis Holmlund använda sig av.
Detta tröttsamma brunsmetande har definitivt tydliggjort Sleepy-Jan Hägglunds roll.

Kanske särskilt anmärkningsvärt att gamla rättvisepartiet-opportunisterna(nuvarande AP) försöker attrahera SD-väljare och medlemmar genom etablissemangsargument istället för att börja föra en vettig politik.

Att skriva omfattande blogginlägg och låtsas som att jag skulle se dem som någon slags huvudmotståndare baserat på att jag godkänt en enskild kommentar som inte Sleepy-Jan är bekväm att debattera mot är bara löjligt.

Vidare jäkla märklig attityd att tillskriva folk politiska uppfattningar man både saknar och inte företräder. Att försöka tysta folk är inte alls demokratiskt, och knappast är det rätt väg att följa etablissemangets gamla linje mot SD i det avseendet.