Ok. Den rubriken får jag väl erkänna är mer än lovligt mycket clickbait. Egentligen bör de flesta ”-ism”-er hamna under luppen, men feminismen är aningen aktuell. I ljuset av jämställdhetsministerns utspel.

Ett utspel som jag egentligen tycker vår riksdagsledamot från Skellefteå, Jonas Andersson, kommenterade särskilt väl på facebook.

Feminismens breda diaspora har plats för synsätt som står radikalt mot varandra – likväl som de häftiga motsättningar som finns inom de ideologiska underarterna.
Likväl brukar feminism karakteriseras av de olika vågorna.

Ett par begrepp som ofta kan vara lite kluriga att särskilja är jämlikhet och jämställdhet.
Själv brukar jag använda mig av ett relativt enkelt knep och tänka ”jämlikhet (inför lagen)”, vilket betyder att man ska ha samma formella rättigheter. Uteslutningsprincipen innebär då att jämställdhet är det där puckade kvoteringstänket.

Jag är faktiskt övertygad om att jag känner ett par meningsmotståndare inom politiken – vilka åtminstone utåt är för feminism – som har det rätt svårt på grund av övergripande kvoteringstänk inom deras respektive partier.

Nåväl. Grundproblemet med ”feminism” – som term, och precis som många andra ”-ism”-er, är att det inte bara finns ”en feminism”.

När nu Stenevi (MP) gräver runt i det näste som är feminism och säger att vita kvinnor måste flytta på sig för att ge plats för utlandsfödda så har hon i realiteten petat i ett särskilt stort getingbo.